Det är lätt att bli hemmablind

Det är lätt att bli hemmablind. Även när man bor på en ö, med havet ständigt närvarande och naturen runt omkring. Men idag, när jag var ute på en eftermiddagsjogg med Zelda, drogs gardinerna ifrån och jag bländades återigen av hur vackert det är här ute.

Vi började med att springa ner mot centrum, passerade gästhamnen där fler änder än båtar låg och guppade, rundade hotellhörnan och fortsatte ner mot den gamla Norrhamnen. Solen sken från en klarblå himmel, havet låg stilla och det gnistrade lätt i det tunna snölagret som (faktiskt) föll igår.

Och även om jag borde bli trött eftersom det var länge sedan jag var ute och sprang senast, fylldes jag av energi, och bara sprang och sprang… Längst ut på Eriksö satt en familj och grillade korv i vindskyddet. Det doftade ljuvligt. Och jag tänkte att jag önskar verkligen att fler än vi som bor här kunde få uppleva det här. Vaxholm på vintern med allt sitt lugn och ljuvlighet. Mitt i naturen och skärgården.  Det är ju egentligen inte så svårt. Bara trekvart med bussen från stan, eller en timma med båten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s