Isen har lagt sig runt Vaxholm. De många dagarna och nätterna med rejäla minusgrader har gjort den så tjock att till och med jag, som har väldigt stor respekt för fruset vatten, snörde på mig skridskorna och vågade mig ut en tur idag. Det var helt och hållet grannarnas förtjänst. Hade inte de knackat på med långfärdsskridorna i näven och ispiggarna runt halsen och frågat om vi skulle med hade det inte blivit av. Som sagt, jag tycker att det är lite läskigt, för tänk om isen spricker… Men samtidigt så är det ju ljuvligt att svischa fram över den släta, blanka ytan! Inte blev upplevelsen sämre precis av att det, precis som igår, var strålande sol och vindstilla. Man får fånga de här dagarna när man har dem!
Killarna var redan på Eriksö och åkte snowboard när grannarna kom förbi, men när jag ringde dem och sa att vi funderade på skridskor på sjön kom de som ett skott. Det är inte alla år som vattnet fryser så mycket att man använda isen, så det ville de inte missa. Zelda, hunden, fick följa med hon också och sprang lös bredvid oss. Om det var för att hon tyckte att det här med att ”gå på vatten” var väldigt märkligt eller om hon bara var extra glad vet jag inte, men så fort vi fick upp farten lite över isen skällde och studsade hon i cirklar runt oss angelägen att hålla ihop flocken och valla oss mot land.
Nu är vi tillbaka inne och jag ska strax börja laga middag. Vigo, vår äldste son, som verkar ha ärvt Jespers intresse och talang för att måla, har tagit fram staffli, duk och färg och satt sig framför brasan och börjat med en ny tavla. Det ska bli en present till Jesper när han kommer hem från Kilimanjaro-äventyret i morgon. Zelda har lagt sig tillrätta bredvid och njuter av värmen. Nöjd med att vi alla är samlade hemma i tryggheten igen.
Vaxholms Bed & Breakfast 