Tycker du att det var länge sedan jag gjorde ett inlägg? Det beror på att B&B-bloggen har bytt adress och finns nu på vår egen hemsida www.vaxholmsbedandbreakfast.se. Jag hoppas att vi ses där!
Om du följer oss via bloglovin’ behöver du gå in och lägga in den nya adressen i din läslista.
Det ännu en sådan där strålande vinterdag med knallblå himmel och gnistrande snö. Jag vet inte hur många sådana här dagar vi har haft på raken nu. Men nästan så många att jag börjar ta dem för givet – att det är så här det är, när det är vinter. Det gäller verkligen att spara på de här dagarna och plocka fram dem ur minnet sedan när det plaskar och slaskar!
Idag åt jag lunch nere på Magasinet. Ofta blir det bara att jag slänger i mig något lätt i farten mitt på dagen, men idag var jag sugen på lite riktig mat. På väg ner kvittrade fåglarna. Mitt i smällkalla vintern kvittrar de som om det snart vore vår. Hur ljuvligt är inte det? Det måste vara ljuset som lockar fram dem och får dem att börja sjunga. Och mig med. Jag blev på sådant toppenhumör att jag stannade till på Gateau på vägen tillbaka och köpte med mig årets första semlor. Killarna ska ha med sig några kompisar hem efter skolan så det kan bli gott för dem att festa på. Kanske norpar jag en jag också.
Annars har jag mest suttit framför datorn idag. Jag håller på och gör klart vår nya hemsida för Bed & Breakfast. Den gamla har hängt med sedan vi startade 2009 så det ska bli kul med lite förändring. Och så har jag jobbat med en broschyr som ska presentera Vaxholm på uppdrag av Vaxholms Turistbyrå och vårt destinationsbolag Destination Vaxholm. Väldigt roligt men också ganska klurigt. Det finns så mycket att berätta, så vad ska man välja ut…? Tur att det finns fler kloka personer med i projektet så att jag har några att bolla med!
Dagens bild kommer från Magasinets terass. Jag orkade inte släpa på kameran – skulle ju bara ner och äta lunch – så det blir en mobilbild istället. Sämre lunchutsikt kan man ha, eller hur?
Isen har lagt sig runt Vaxholm. De många dagarna och nätterna med rejäla minusgrader har gjort den så tjock att till och med jag, som har väldigt stor respekt för fruset vatten, snörde på mig skridskorna och vågade mig ut en tur idag. Det var helt och hållet grannarnas förtjänst. Hade inte de knackat på med långfärdsskridorna i näven och ispiggarna runt halsen och frågat om vi skulle med hade det inte blivit av. Som sagt, jag tycker att det är lite läskigt, för tänk om isen spricker… Men samtidigt så är det ju ljuvligt att svischa fram över den släta, blanka ytan! Inte blev upplevelsen sämre precis av att det, precis som igår, var strålande sol och vindstilla. Man får fånga de här dagarna när man har dem!
Killarna var redan på Eriksö och åkte snowboard när grannarna kom förbi, men när jag ringde dem och sa att vi funderade på skridskor på sjön kom de som ett skott. Det är inte alla år som vattnet fryser så mycket att man använda isen, så det ville de inte missa. Zelda, hunden, fick följa med hon också och sprang lös bredvid oss. Om det var för att hon tyckte att det här med att ”gå på vatten” var väldigt märkligt eller om hon bara var extra glad vet jag inte, men så fort vi fick upp farten lite över isen skällde och studsade hon i cirklar runt oss angelägen att hålla ihop flocken och valla oss mot land.
Nu är vi tillbaka inne och jag ska strax börja laga middag. Vigo, vår äldste son, som verkar ha ärvt Jespers intresse och talang för att måla, har tagit fram staffli, duk och färg och satt sig framför brasan och börjat med en ny tavla. Det ska bli en present till Jesper när han kommer hem från Kilimanjaro-äventyret i morgon. Zelda har lagt sig tillrätta bredvid och njuter av värmen. Nöjd med att vi alla är samlade hemma i tryggheten igen.
Det har varit en strålande vinterdag. Ni vet en sådan där dag när himlen är klarblå och snön gnistrar som kristall.
På förmiddagen tog barnen sina snowboards och åkte till backen vid Eriksö. Att det var minus tretton grader verkade inte bekomma dem alls. Och jag förstår dem. Sådana här dagar vill man ju bara vara ute! Det spelar ingen roll att det är orimligt kallt.
Nu är det redan kväll och vi har just spelat ett parti Creationary. Det är Vigo som har önskat sig familjespel och för en gång skull var inte lillebror sen att hänga på. Det händer alldeles för sällan att vi sätter oss så här, men riktigt mysigt blev det i alla fall och en skön avslutning på en skön lördag. Att jag sedan vann kanske vi ska prata lite tyst om, killarna vill inte gärna bli påminda om det…
Det har verkligen blivit vinter. Sedan några dagar visar termometern på -10 grader och det biter rejält i kinderna. Men det hindrade inte våra trevliga gäster med tre barn från att spendera hela gårdagen ute. De åkte pulka i backen, vandrade längs kajen, utforskade det gamla pansarbatteriet vid Kullarna, fikade på Bistro Magasinet… Hade en härlig vinterdag helt enkelt.
Här hemma börjar barnen dagen med varm choklad med vispgrädde. Det är ju i alla fall Trettondagen. Själv tar jag kaffet framför brasan. Det kan hända att även vi följer gästernas exempel och tar oss en promenad runt ön lite senare när dagens utcheckningar är klara. Det ser väldigt frestande ut därute med solen och det gnistrande vita. Skärgården är nog aldrig vackrare än på klara vinterdagar om du frågar mig.
Sedan blir det till att packa ihop julen här hemma. Granen ska ut och stjärnorna ner. Jag kommer att sakna dem. De ger ett så fint mjukt ljus i fönstren på ett sätt som ingen vanlig fönsterlampa ger tycker jag. Men nu är glada julen snart obevekligen slut och de ska ut. Jesper ska packa. I natt ger han sig av till Arlanda för vidare färd mot Kilimanjaro. Det är dags för Det Stora Äventyret. Tillsammans med Team Aron ska han bestiga berget och samtidigt samla in pengar till barncancerfonden. De kommer att gå från 35 graders värme i början av turen till -20 de sista dagarna när de närmar sig toppen. Då ska de sova i sovsäck och tält. Om jag tycker att det är svinkallt nu, är det nog inget emot vad han kommer att tycka då. Burr. Mer om resan och insamlingen kan du läsa här.
Så blev det första advent. Just nu brinner det första ljuset i adventsstaken och brasan sprakar. Det tror jag, i alla fall. Vi har satt in en kassett i vår gamla öppna spis så jag hör inte spraket längre, men å vilken skön värme den ger! Jag eldar nog mer eller mindre från morgon till kväll, alla dagar i veckan. Inte för att det behövs, utan bara för att det är så mysigt.
Lite extra mysigt blir det med dagens ruggväder utanför knuten. Det har regnat och blåst på tvären hela dagen. Inte så stämningsfullt adventsväder precis. Efter adventsgudstjänsten i kyrkan bestämde vi oss ändå för att gå en sväng ner till centrum och titta på Skyltsöndagen. Butikerna hade gjort sina fönster så fina, men tyvärr var det för regnigt för att man skulle vilja gå runt där någon längre tid.
Istället tog vi oss upp till Magasinets Bistro och åt en god adventslunch. Teresa (som driver restaurangen) hade dukat fram en fantastisk julgodisbuffet. Jesper tog en bild på den så att jag skulle kunna visa er, men även om bilden är bra så gör den inte alls buffén rättvisa. Så har ni chansen, gå dit och smaka själva! Jag kan också rekommendera jultallriken om du vill ha en god jullunch utan att äta ett helt julbord (vi provade även den idag, och kunde snabbt konstatera att den funkar finfint att dela på två, eller tre (!) om man inte råkar vara superhungrig).
Det var klockan 14 det, och vi är fortfarande proppmätta här hela bunten, så det blir nog ingen middag idag. Lite risgrynsgröt kanske. För det har jag faktiskt hunnit med att koka medan Jesper satte upp stjärnorna i fönstren. Det är ju alla fall Advent.
Det närmar sig Advent. I morgon tänder vi det första ljuset. Även om jag tycker att det känns lite plötsligt, jag är inte riktigt mentalt där än, så ser jag fram emot det. Advent är en av de bästa tiderna på året tycker jag. I alla fall om man lyckas med att inte stressa upp sig med en massa ”måsten” och istället tar chansen att mysa framför brasan, dricka glögg och ”kura”. Det är ju sannerligen inte det lättaste att få till mitt bland skolavslutningar, luciashower, glöggmingel och julklappsinköp, jag vet, men i år har jag lovat mig själv att verkligen försöka.
Så i morgon kommer jag att börja dagen med att gå till kyrkan på den traditionella adventsgudstjänsten – den vackra musiken är brukar alltid fungera som en kickstart på adventstämningen för mig – och sedan blir det en tur ner till Vaxholms centrum. Det är Skyltsöndag i våra butiker och dessutom julmarknad med julblommor och kransar på Magasinets innergård. Jag misstänker att jag kommer att bli kvar där en bra stund. För är inte julblommor den allra vackraste juldekorationen så säg? Allt annat pynt kan jag skippa – men amaryllis, hyacinter, narcisser… det kan jag bara inte få nog av.
Jag gjorde förresten några små glas och grupper med hyacinter i morse. Inget märkvärdigt – bara ett vanligt dricksglas och så lite mossa runt omkring för att dölja rötterna. Mer behövs inte tycker jag. Ibland är det enkla det vackraste. Och mossa, ja det har vi ju massor av i gräsmattan. Kul att för en gångs skull ha lite glädje av den. God Advent på er!
Svenska Dagbladet 7 mars
I gårdagens Svenska Dagbladet fanns en fin artikel om Parkvillan på Bogesund. En gång i tiden bodde slottets trädgårdsmästare där. Idag är det ett härligt café. Har du inga planer för dagen kan jag verkligen rekommendera en söndagsutflykt dit. Andreas Lindell som också driver Bogesunds slottsvandrarhem alldeles bredvid bakar de godaste vaniljbullarna jag någonsin smakat. Och efter en lång promenad i Bogesundsskogarna brukar dagens soppa med nybakat bröd sitta mer än fint. Maria, som ansvarar för caféet bor en våning upp. Så på sätt och vis är det lite som i gamla dagar, när den som drev verksamheten – i det fallet slottets trädgård – också bodde på ägorna.
Öppet idag söndag kl 12-16. Antingen tar du bilen dit (sväng in vägen mellan slottet och ridskolan), eller så följer du Blå leden, en ca 5 km promenad från Vaxholm.
Äntligen öppnade de på Ostmakeriet på Rindö. Som jag har längtat! Jag hängde på låset redan en kvart innan de öppnade för att köpa ostar till kvällens ostbricka. Det blev en stor bit av min solklara favorit Rindö Ädel, och även några bitar av ”Möja”, Älvsala Vit och Svartsö slank ner i påsen innan jag lycklig körde därifrån.
Lite extra kul med Rindö Ädel är att den har lagrats innanför murarna på gamla Oskar-Fredriksborgs fästning, alldeles bredvid Ostmakeriet. En historisk plats som förstås kryddar osten lite extra. Om du inte har provat den – gör det! Ostmakeriet har öppet fram till kl. 16.00 idag lördag, och på torsdag kväll kl. 16-19. Förutom urgoda ostar finns det pajer, ostkaka och annat ”ostigt” att fika på i det mysiga lilla caférummet bredvid butiken.
Rindö Ädel på Lagring i Oskar-Fredriksborg fort. Foto lånat från Ostmakeriet.
Jag har nog gjort världens godaste lussebullar! De är visserligen bara inne på andra jäsningen än. Men jag har ätit tillräckligt mycket av både degen och fyllningen, så jag vet. Det kommer att bli galet gott. Saffransbullar med fyllning av vit choklad. Mums! Receptet hittade jag här!
Jag tänker bjuda våra amerikanska B&B-gäster på dem när de kommer tillbaka. De har varit iväg på en skärgårdstur med Waxholmsbåt hela dagen. Både och Grinda och Gällnö stod på programmet och även om de nog har haft en alldeles underbar dag så misstänker jag att de är ganska frusna nu. Skärgården har bjudit på sitt bästa vinterväder. Hög, klar luft, strålande sol, vinterblå himmel och gnistrande kallt. Äntligen!
Vi tog en promenad runt Vaxholm på lunchen. Frosten låg som ett täcke över bryggorna och vattenpussarna var täckta av ett tunt lager av is. I alla fall tills dess att killarna passerade dem. Sedan var med mest kras kvar. Vid Norrbergets klippbad var det så halt att Zelda (hunden, som sprang lös) nästan gled i. Det hade nog i och för sig inte bekommit henne ett skvatt. Några minuter senare gick hon ändå självmant ner i det iskalla vattnet och badade! Hon är visst inte vattenhund för inte.
Eftersom hon var blöt som en dränkt katt var det inte läge att binda henne utanför restaurangen i kylan medan vi åt lunch. Så istället för Magasinets Bistro som vi först hade tänkt blev det Winbergs, korvkiosken nere i hamnen. Där kunde Zelda gå in förrummet medan vi satt vid fönsterbänken, åt våra tunnbrödrullar och njöt av utsikten. Det finns nog ingen korvkiosk med bättre vy än den. Precis nere vid vattnet, vid Söderhamnen. Vid disken såldes Winbergs sin egen julsenap, sill och utvald glögg. Utanför dörren sålde Vaxholms Roddförening julgranar och telefonkiosken (jo, det finns faktiskt en sådan kvar här!) hade fått en julrosett i rött sidenband. Julstämningen smyger sig på. Sakta, men säkert.
Det känns inte riktigt rättvist att kalla Winbergs för korvkiosk även om de är precis det. För vilken annan korvkiosk säljer egen julsenap, inlagd sill och utvald glögg, ordnar liveband och bjuder in till julkonsert? (21/12)
Vaxholms Bed & Breakfast 