Dagar som den här…

fiskedrag-i-tulpanglas

Dagar som den här, när det är några grader plus, ingen snö och solen sträcker fram sina strålar åtminstone lite då och då, får jag sådan lust att ”göra vår”. Jag vill plantera vårlökar i utekrukorna, ta fram stolar och plädar och fika på trappan… Jag inser förstår att det är minst någon månad, eller kanske till och med två, för tidigt. Men det hindrar mig inte från att i alla fall glädjas åt tulpanerna som slår ut i fönstren och att räfsa bort lite av de där extra fjolårslöven som letat sin in på tomten från grannens. Bara för att hjälpa våren på traven lite grann.

Vigo längtar nog lite efter våren och fiskesäsongen han också, för han har hängt i ett av fiskedragen i glasburken som för tillfället funkar som vas. Det blev ganska fint tycker jag, så det får hänga kvar där, i alla fall tills han behöver det för att locka lite riktig fisk.

fiskedrag-close-low

Vinterlördag

snowboard-eriksö

Det har varit en strålande vinterdag. Ni vet en sådan där dag när himlen är klarblå och snön gnistrar som kristall.

På förmiddagen tog barnen sina snowboards och åkte till backen vid Eriksö. Att det var minus tretton grader verkade inte bekomma dem alls. Och jag förstår dem. Sådana här dagar vill man ju bara vara ute! Det spelar ingen roll att det är orimligt kallt.

Nu är det redan kväll och vi har just spelat ett parti Creationary. Det är Vigo som har önskat sig familjespel och för en gång skull var inte lillebror sen att hänga på. Det händer alldeles för sällan att vi sätter oss så här, men riktigt mysigt blev det i alla fall och en skön avslutning på en skön lördag. Att jag sedan vann kanske vi ska prata lite tyst om, killarna vill inte gärna bli påminda om det…

familjespelfamiljespel2

Mina underbara gäster

Tulpaner

Vi har ganska många gäster som kommer tillbaka, gång efter gång. En del är här och jobbar, andra har nästan gjort vårt B&B till sitt eget lilla lantställe. Då bokar de alltid ”sin” lägenhet och sedan är de bara här utan några större planer än att bara vara lediga några dagar i skärgården. Det är så trevligt! De blir som goda grannar och vänner som kommer hit med jämna mellanrum.

Sådana gäster har vi idag. När jag jag checkade in dem och hälsade välkommen fick jag en stor bukett tulpaner. Hur gulligt är inte det!? Det är ju jag som borde ge blommor till dem, för att de väljer att bo just här, gång efter gång. Men ja, jo, det gör jag ju faktiskt också. Det står en bukett med tulpaner på deras köksbord med. För att det ser så trevligt ut när de kommer. Och så är det ju faktiskt tulpanens dag idag!

Tulpaner2

Rester av en gran

01-07-Rester-av-en-gran

Så var den ute, den där granen och julen med den. Jag vet, jag skulle ju egentligen ha fixat det igår. Men det var så mycket med Jespers Kilimanjaroresa att vi inte blev riktigt klara. Barnen plockade ur alla dekorationerna, och jag tog ner stjärnorna ur fönstren, men sedan tog orken slut och trädet blev stående i hörnet tills idag. Det såg rätt så deppigt ut när vi kom ner i morse där det stod alldeles tomt och mörkt, men nu är det ute i alla fall borta och lådorna med juldekorationer tillbaka uppe på vinden.

Till skillnad från alla andra år, när granen brukar börjar barra så fort vi har tagit in den, satt barren nästan som limmade i år. Därför hade jag inte hjärta att skicka hela trädet på toppen. Istället klippte ner grenarna och lade de på kökstrappan. Det blev lite gammaldags hemtrevligt tycker jag, och vackert till den vita snön. De får nog ligga där ett tag. I alla fall så länge snön stannar och barren inte släpper.

Burr vad härligt

Unknown-5

Det har verkligen blivit vinter. Sedan några dagar visar termometern på -10 grader och det biter rejält i kinderna. Men det hindrade inte våra trevliga gäster med tre barn från att spendera hela gårdagen ute. De åkte pulka i backen, vandrade längs kajen, utforskade det gamla pansarbatteriet vid Kullarna, fikade på Bistro Magasinet… Hade en härlig vinterdag helt enkelt.

Här hemma börjar barnen dagen med varm choklad med vispgrädde. Det är ju i alla fall Trettondagen. Själv tar jag kaffet framför brasan. Det kan hända att även vi följer gästernas exempel och tar oss en promenad runt ön lite senare när dagens utcheckningar är klara. Det ser väldigt frestande ut därute med solen och det gnistrande vita. Skärgården är nog aldrig vackrare än på klara vinterdagar om du frågar mig.

Varm choklad

Sedan blir det till att packa ihop julen här hemma. Granen ska ut och stjärnorna ner. Jag kommer att sakna dem. De ger ett så fint mjukt ljus i fönstren på ett sätt som ingen vanlig fönsterlampa ger tycker jag. Men nu är glada julen snart obevekligen slut och de ska ut.  Jesper ska packa. I natt ger han sig av till Arlanda för vidare färd mot Kilimanjaro. Det är dags för Det Stora Äventyret. Tillsammans med Team Aron ska han bestiga berget och samtidigt samla in pengar till barncancerfonden. De kommer att gå från 35 graders värme i början av turen till -20 de sista dagarna när de närmar sig toppen. Då ska de sova i sovsäck och tält. Om jag tycker att det är svinkallt nu, är det nog inget emot vad han kommer att tycka då. Burr. Mer om resan och insamlingen kan du läsa här.

Vinterfjäril

Årets sista dag

1231-Årets-sista-dag

Det är årets sista dag. Snart är 2015 över och det är dags att välkomna 2016. Hur summerar ni året som gått? Vad ser ni fram emot under nästa? Hur vill ni att det ska bli? Lite pretentiös fråga kanske, men jag tror att sätta en mental bild för hur vi vill att det kommande året ska utvecklas ger en riktning och ett sinnestillstånd som för oss närmare dit.

2016 ska jag bjussa mig själv på ännu mer tid med familjen. Jag vill att vi ska göra många roliga, och vardagliga, saker tillsammans, få nya upplevelser och intryck, och bara ”hänga”. Jag ska också unna mig tid att grotta ner mig i sådant som jag vill lära mig mer om. Just nu står fotografi, film och bildbearbetning högt på önskelistan. När ni ser bilden i det här inlägget förstår ni nog varför. Inget fotografiskt mästerverk precis ;) Det är så roligt att kunna dokumentera och skapa med färg och form. Men så frustrerande att inte får det jag vill säga och visa ur händerna. Extra frustrerande blir det när Mannen i livet verkar vara skapt just för det.

Just nu sitter han och barnen och ritar Manga. Det är roligt att höra hur han ger dem råd om hur de ska tänka kring proportioner och andra tips som gör det lättare för dem att skapa det de vill. Manga-temat är en uppladdning inför kvällen då det blir Japansk afton här hemma tillsammans med goda vänner. Det blir ett trevligt avslut på 2015. Ett år som har varit ömsom vin, ömsom vatten. Men är det inte så som de allra flesta år är, och en del av det som vi kallar livet?

Gott slut på er och Gott Nytt 2016!

 

Så kom den äntligen

Snögubbe-in-the-making

Så kom den äntligen – den första snön. Till och med våra barn, som just nu helst verkar vilja spela krigiska spel på ps4 eller datorn, rusade ut för att göra snögubbar och åka stjärtlapp ner för den bergsknalle som vi har på tomten.

Även Zelda, vår hund, rullade glatt runt i det fluffiga vita. Men den där gubben som nu bara står där i trädgården och stirrar är visst skum. Kanske är det hatten som gör att hon tror att det är en riktig person som står där och inte en snögubbe? Vad vet jag om hur en hund tänker, men varje gång som hon går ner för trappan och ser ut genom fönstret i ytterdörren stannar hon och skäller ilsket för att varna oss för ”inkräktaren”.

Snögubbe-och-Zelda.jpg

Ha nu en riktigt skön söndagskväll! Det ska jag ha. Min pappa, som har varit uppe hos oss för att fira jul, är kvar och vi har sitter och myser framför brasan med ett glas vin och avrundar helgen. I morgon tar han bilen hem till Kinnekulle igen. Det är första julen som min mamma inte varit med oss. Men fastän hon inte längre är här i levande livet så har hon ändå varit med, i våra tankar och samtal. I varmt minne. Det har känts bra och har varit en fin jul, med både familj och vänner. Jag hoppas att ni har haft det samma, hur ni än har valt att fira (eller inte fira) den! 

 

 

Och vi som bara skulle byta kyl

1206-Vi-skulle-ju-bara-byta-kyl

1206-Vi-skulle-ju-bara-byta-kyl-2

Kylskåpet i en av våra gästlägenheter har krånglat lite den senaste månaden och inte blivit riktigt så kallt som jag skulle vilja. För någon vecka sedan, när det var ”Black Friday” passade jag därför på att snabbt och smidigt klicka hem ett nytt från tretti.se med finfin rabatt. Lite väl snabbt och smidigt kanske visade det sig i fredags när kylen levererades.

Helt plötsligt blev jag påmind om att den kyl som vi köpt från början, och anpassat både köksbänk och skåp efter, var något smalare än standardbredd, så givetvis var den nya kylen bara precis så där lite för bred för att passa i det utrymme där den förra stått. Stiligt. Helt plötsligt förvandlades projektet från ett enkelt ”ställa-nya-kylen-på-plats-projekt” till en ”renovera-hela-köket-grej”.

Inte mig emot egentligen, jag älskar renoverings- och inredningsprojekt, men det hade kanske varit skönt om man varit lite beredd. Det finns ju lite annat att pyssla med så här i advents- och juletider. Hur som helst. Jag tror att det kommer att bli riktigt bra när det blir klart. Istället för en träskiva kommer Jesper gjuta en bänkskiva i betong. Formen är nästan klar och snart är det dags för betongen att hällas i. Sedan blir det till att skaka noga och vänta tålmodigt på att betongen ska brinna. Förhoppningsvis är den klar att läggas på plats i slutet av veckan. Jag kan knappt hålla mig! Men den som väntar på något gott…

Nu blir det en tur ner till julmarknaden på Rådhustorget. Vi var nere en kort stund igår, men eftersom vi hade lite renoveringsinköp att göra så hann jag inte titta så noga så det får bli ett varv till nu idag. Vill gärna hinna ner till Roddarhusets julmarknad också. De brukar ha många vackra saker. Förra året blev önskelistan lång efter att jag stoppat in näsa där. Kanske blir det så även i år. Vem vet.

Mormor Astrids pepparkakor

1204-pepparkaksdeg 1204-pepparkaksrecept

Idag har jag gjort årets pepparkaksdeg. Det är samma pepparkakor som mamma alltid bakat och mormor före henne. Receptet har mormors gammaldags, lite skakiga, handstil. Ovanför har mamma prudentligt skrivit att ”Halv sats räcker länge”. Det struntar jag i. Jag vet att här hemma hos oss kommer det att behövas minst dubbel om vi ska ha ens en smula kvar när det väl blir jul.

Det är roligt med traditioner tycker jag. Och historia. I år, när varken mormor eller mamma finns med oss i det här livet längre, känns de viktigare än någonsin. Genom att baka deras pepparkakor blir de ändå med på ett hörn. Det tänker jag på medan smöret smälter i grytan och blandar sig med sirapen och de goda kryddorna. I morgon ska vi baka ut degen i Jespers pastamaskin. Inte så traditionellt kanske. Men garanterat tunna lär de bli i alla fall. Och lite förnyelse kan väl även de bästa traditioner tåla.

Vägen upp till Kilimanjaro

Vägen-upp-till-Kilimanjaro1

Jesper ska följa med Team Aron upp på Kilimanjaro. Aron hamnade i rullstol i nioårsåldern på grund av barncancer och nu ägnar han sitt liv åt att göra äventyr som de flesta nog tror är omöjliga att göra med rullstol. Allt för att inspirera och bevisa för sig själv och andra att allt går, bara man ger sig tusan på det – och för att samla in pengar till Barncancerfonden. Hittills har han bland annat cyklat handcykel ner till Paris, klättrat med kryckor upp till toppen av Kebnekaise och simmat till Åland – en liten simtur på ca 37 km som dagen till ära bjöd på 10 sekundmeters vind och 1,5 meter höga vågor! Han helt klart inte klok, och galet inspirerande!

Nu står alltså Kilimanjaro på tur. Det kommer att bli en väldigt spännande och utmanande resa. Här hemma håller Jesper på att förbereda sig genom att träna och titta på alla upptänkliga dokumentärer om att bestiga den 6000 meter höga toppen utan att duka under av höjdsjuka. Och skaffa all den utrustning som behövs. Kängor, underställ, mellanlager, vattentätt lager, sovsäck för -20… listan blir oändligt lång. Själv tänker jag på de sherpas som också ska följa med på turen och hjälpa till med att bära delar av deras grejer plus all mat och andra förnödenheter upp för berget, antagligen i flipflops.

vägen-upp-till-Kilimanjaro-2

Så igår, när jag städade lite i ateljén, hittade jag den här bilden – ett urklipp som vi sparat från en DN för flera år sedan (observera mannen med bergsgeten, bakom den svettige klättraren). Jag tror att det är dags att damma av den och hänga upp i köket. För att få lite perspektiv när det blir lite väl mycket prat om bergets utmaningar och utrustningsdiskussionen håller på att spåra ur… ;)

Vill du vara med och stötta Arons satsning mot toppen? Skänk ett bidrag till Barncancerfonden här!