Så kom den äntligen

Så kom den äntligen – den första snön. Till och med våra barn, som just nu helst verkar vilja spela krigiska spel på ps4 eller datorn, rusade ut för att göra snögubbar och åka stjärtlapp ner för den bergsknalle som vi har på tomten.

Även Zelda, vår hund, rullade glatt runt i det fluffiga vita. Men den där gubben som nu bara står där i trädgården och stirrar är visst skum. Kanske är det hatten som gör att hon tror att det är en riktig person som står där och inte en snögubbe? Vad vet jag om hur en hund tänker, men varje gång som hon går ner för trappan och ser ut genom fönstret i ytterdörren stannar hon och skäller ilsket för att varna oss för ”inkräktaren”.

Ha nu en riktigt skön söndagskväll! Det ska jag ha. Min pappa, som har varit uppe hos oss för att fira jul, är kvar och vi har sitter och myser framför brasan med ett glas vin och avrundar helgen. I morgon tar han bilen hem till Kinnekulle igen. Det är första julen som min mamma inte varit med oss. Men fastän hon inte längre är här i levande livet så har hon ändå varit med, i våra tankar och samtal. I varmt minne. Det har känts bra och har varit en fin jul, med både familj och vänner. Jag hoppas att ni har haft det samma, hur ni än har valt att fira (eller inte fira) den! 

 

 

Årets viktigaste julklapp packad!

Årets viktigaste julklappar är inslagna och klara. De är varken till mamma, pappa, barnen eller Jesper. Lyckligtvis. För de har så det räcker. Och jag med. Det är lätt att glömma mitt i julklappshetsen när vi springer runt som skållade troll och köper och köper till alla som redan har allt.

Nej, de här julklapparna går till några jag inte känner. Ett par tonårspojkar som inte har det så lätt. Som sällan får det de önskar sig, och som ofta inte har råd att följa med kompisarna på bio och annat kul. De är fler än vad vi vill veta.

Därför är jag så glad att Skokartongsappellen återigen gör en insamling från oss som ”har allt” till de som bättre behöver. En ”Karl-Bertil Jonsson” i nutidstappning. I kväll samlas Vaxholms klappar in av Event i Vaxholm och Vaxholms Värmeservice vid Söderhamnsplan. Kom dit kl 17-18.30 och lämna en klapp du också! Vet du inte vad du ska köpa har Sussie på Waxholms Sport förberett färdiga paket att ta med för en rimlig peng. Bor du inte i Vaxholm? Gå in här så ser du var du kan lämna ditt paket!

Packat och klar för Skokartongsappellen. Du är väl med?

 

 

 

Gnistrande vinter, korv och julstämning

Jag har nog gjort världens godaste lussebullar! De är visserligen bara inne på andra jäsningen än. Men jag har ätit tillräckligt mycket av både degen och fyllningen, så jag vet. Det kommer att bli galet gott. Saffransbullar med fyllning av vit choklad. Mums! Receptet hittade jag här!

Jag tänker bjuda våra amerikanska B&B-gäster på dem när de kommer tillbaka. De har varit iväg på en skärgårdstur med Waxholmsbåt hela dagen. Både och Grinda och Gällnö stod på programmet och även om de nog har haft en alldeles underbar dag så misstänker jag att de är ganska frusna nu. Skärgården har bjudit på sitt bästa vinterväder. Hög, klar luft, strålande sol, vinterblå himmel och gnistrande kallt. Äntligen!

Vi tog en promenad runt Vaxholm på lunchen. Frosten låg som ett täcke över bryggorna och vattenpussarna var täckta av ett tunt lager av is. I alla fall tills dess att killarna passerade dem. Sedan var med mest kras kvar. Vid Norrbergets klippbad var det så halt att Zelda (hunden, som sprang lös) nästan gled i. Det hade nog i och för sig inte bekommit henne ett skvatt. Några minuter senare gick hon ändå självmant ner i det iskalla vattnet och badade! Hon är visst inte vattenhund för inte.

Eftersom hon var blöt som en dränkt katt var det inte läge att binda henne utanför restaurangen i kylan medan vi åt lunch. Så istället för Magasinets Bistro som vi först hade tänkt blev det Winbergs, korvkiosken nere i hamnen. Där kunde Zelda gå in förrummet medan vi satt vid fönsterbänken, åt våra tunnbrödrullar och njöt av utsikten. Det finns nog ingen korvkiosk med bättre vy än den. Precis nere vid vattnet, vid Söderhamnen. Vid disken såldes Winbergs sin egen julsenap, sill och utvald glögg. Utanför dörren sålde Vaxholms Roddförening julgranar och telefonkiosken (jo, det finns faktiskt en sådan kvar här!) hade fått en julrosett i rött sidenband. Julstämningen smyger sig på. Sakta, men säkert.

Det känns inte riktigt rättvist att kalla Winbergs för korvkiosk även om de är precis det. För vilken annan korvkiosk säljer egen julsenap, inlagd sill och  utvald glögg, ordnar liveband och bjuder in till julkonsert? (21/12)

 

 

 

Vackra skinn och julmarknad

Fotot är lånat från farhantverk.se

 

Snart kommer gäster från Gotland och checkar in i Bed & Breakfast. Det är andra gången de är här. Precis som i fjol ska de sälja sina vackra lammskinn, tofflor och andra produkter från gården i Hemse på Vaxholms julmarknad. I helgen är det dags. Från klockan 11 till 16, lördag och söndag, är knallarna på plats, det blir sång, glögg, brända mandlar och julstämning på skärgårdsvis. Själv har jag spanat in några supersöta hjärtan och fina fårskinnskuddar på Fårhantverks (gästernas) hemsida. Jag hoppas att de har med sig dem i sitt stånd i morgon. För jag vet precis var de ska ligga…

Ps. Om du inte tror på tomten kommer du få bevis för att han finns. Klockan 13.10 på söndag stiger han av Waxholmsbåten vid Söderhamnen, och sedan blir det dans kring granen på torget. Övrigt program för julmarknaden hittar du här. Ds.

Fårhantverk på fjolårets julmarknad. Då hade de med sig både kuddar och hjärtan. Hoppas på det även i morgon. Fotot är lånat från deras webb farhantverk.se

 

 

Äntligen pysslets månad

Så är det äntligen december. Som jag har längtat. Den grå november har gett vika för adventsstjärnor och pyssel. För det är något visst med december. Samtidigt som jag, och säkert många med mig, går omkring med en stressklump i magen över allt som ”måste” göras och köpas för att det ska ”bli jul”, så får jag alltid jordens pysselsug. Det är nog mörkret utanför rutorna och stjärnorna i fönstren som får mig att vilja skapa och boa.

Barnen verkar vara lika dana. Igår satt vi i en liten hög i soffan framför TV:n och kollade ett avsnitt av ”Hela Sverige syr” på play. Eller rättare sagt vi satt i en liten klump i ungefär 10 minuter. Därefter for unge efter unge upp och började rota fram tyg, sax och tråd, hämtade gosedjur som skulle kläs och började klippa. Efter ytterligare några minuter var hela vardagsrummet förvandlat till sy och pysselstuga. Det fick mig att bestämma mig. I år får ”julmåsten” vänta. (Ja, fast en klapp eller två blir det ju, det kommer jag nog inte undan…) Istället ska jag och barnen sy och pyssla varje kväll. Om de vill. Och jag vill. För det är väl ändå det som är julen? Att få vara och göra saker tillsammans?

Kvällens pyssel blev pepparkaksbak

 

Ett lätt överdekorerat pepparkakshus på G.