Bloggen flyttar / This blog is moving

vass

Tycker du att det var länge sedan jag gjorde ett inlägg? Det beror på att B&B-bloggen har bytt adress och finns nu på vår egen hemsida www.vaxholmsbedandbreakfast.se. Jag hoppas att vi ses där!

Om du följer oss via bloglovin’ behöver du gå in och lägga in den nya adressen i din läslista.

 

Mina underbara gäster

Tulpaner

Vi har ganska många gäster som kommer tillbaka, gång efter gång. En del är här och jobbar, andra har nästan gjort vårt B&B till sitt eget lilla lantställe. Då bokar de alltid ”sin” lägenhet och sedan är de bara här utan några större planer än att bara vara lediga några dagar i skärgården. Det är så trevligt! De blir som goda grannar och vänner som kommer hit med jämna mellanrum.

Sådana gäster har vi idag. När jag jag checkade in dem och hälsade välkommen fick jag en stor bukett tulpaner. Hur gulligt är inte det!? Det är ju jag som borde ge blommor till dem, för att de väljer att bo just här, gång efter gång. Men ja, jo, det gör jag ju faktiskt också. Det står en bukett med tulpaner på deras köksbord med. För att det ser så trevligt ut när de kommer. Och så är det ju faktiskt tulpanens dag idag!

Tulpaner2

Vårkänslor

Den här helgen har vårkänslorna spirat. Allt fler blomblad tittar upp både här och var och solen värmer. I alla fall när man sitter i lä. Idag kom trädgårdsmöblerna på plats framför B&B. Saga, som jobbar med mig här på B&B, såg till att de sista löven försvann från rabatterna, och vinterns planteringar ersattes med minipåskliljor i alla krukor. Ibland måste man ju hjälpa våren på traven lite ;)

Nu är det söndag kväll och fastän klockan redan är över 18 är det fortfarande ljust ute. Jesper lagar pastamiddag och jag gläds återigen åt att ha en man som älskar att laga mat. Märker att jag går och gnolar på ”Ljusa kvällar om våren” ur Kristina från Duvemåla. Förstår att hon längtade tillbaka just då och där ifrån Amerikat. Sverige på våren är svårslaget. I alla fall om ni frågar mig.

Pasta på gång

Dagens middag på väg till grytan.

 

 

 

Efter dimma kommer solsken

photo 1

Det är verkligen september när den är som bäst här i skärgården just nu. Så gott som varje morgon den senaste veckan har vi vaknat av Waxholmbåtarnas mistlurar där de tutar för att inte krocka i dimman på fjärden. Utanför fönstret är luften som mjölk. Det går knappt att se handen framför sig. Men jag vet att om bara några timmar kommer solen lysa från en klarblå himmel och den lite kyliga morgonluften ge plats för ännu en varm dag. Det doftar av äpplen som mognar på träden och vid var och varannan grind står korgar med fallfrukt för alla som vill smaka. Jag älskar det!

Zelda (hunden) och jag brukar följa Jesper ner till båten på morgonen. På så vis får hon en liten lagom morgonpromenad, Jesper sällskap och jag startar igång på det sätt som jag gillar bäst. Morgnar som den här, när dimman ligger tjock, blir stämningen nästan magisk när båtarna plötsligt dyker fram ur ingenstans när de närmar sig kajen. I dag tog jag svängen förbi bagarn på vägen hem och köpte lite färska frallor till mina stammisar i B&B. Några extra till mig och killarna smet också ner i påsen. Det ska bli en ny vana tror jag. Bröd är ju verkligen godast när det är riktigt färskt. Och hur kan man egentligen enklare göra en vanlig vardagsfrukost till en lyxig start på dagen? Man ska vara snäll mot sig själv (och andra) när man kan :)

Strömmingslopp och andra bullar

05:10 Strömmingslopp och andra bullar färg

Idag var det ett himla tjoande här på gatan. Det var dags för årets upplaga av Strömmingsloppet. Jo, jag vet – jag skulle ju springa det, men Jesper är i Nyköping och fiskar och i sista stund blev den tjej som skulle hjälpa mig i B&B idag sjuk så det blev för mig att stanna hemma. Fast det är klart, jag hade säkert kunnat lösa det på något sätt om jag verkligen hade varit taggad. Men nu fick jag ju istället ett utmärkt svepskäl till att låta bli. Och har jag inte lite ont i halsen?… ;)

Istället fick jag nöjet att se många av de superduktiga löparna på nära håll när de sprang förbi på gatan. Tjejen som vann ”barnklassen” hade ett rasande tempo upp för backen fast än den är på den sista kilometern av loppet. Så där som jag aldrig har ens i nedförsbacke i början av min runda. Killen som kom springande strax efter lika så.

Nu ska jag baka. De härliga värmländska gästerna som checkade ut i förmiddags hade gjort en egen kakbok som heter ”Om jag kunde hitta faster Mildas maränger…” och jag fick ett exemplar! Nu gäller det bara att välja.  Ska det bli sockerkringlorna som de sa var extra goda, eller kardemummakakan med vaniljyoghurt och mortlade kardemummakärnor som de verkligen rekommenderade? Eller kanske  äppelpajen. Jag har ju faktiskt en hel del äpplen hemma…

När bigarråträdet slår ut… då…

Stenläggningen

Bigarråblom

Idag var dagen då B&B-gästerna satt ute och åt frukost för första gången i år och bigarråträdet började blomma. Och krikonet. Så om jag inte får någonting gjort alls under de närmaste dagarna så vet ni med säkerhet att jag sitter därunder precis som Ferdinand och bara njuter…

Äh! Skoja bara! Ni som känner mig vet att det nog aldrig kommer att hända. Det har jag inte riktigt ro till. Men jag önskar verkligen att jag hade. Att stanna i stunden är en konst som jag långt ifrån behärskar. Hur jag än övar, övar och övar. Det finns ju så många ”ska-bara” och ”visst-vore-det-väl-ändå-roligt-om…”. Huvudet svämmar ständigt över av idéer, och tiden fylls av nya projekt. På gott och ont. För de är ju väldigt skojiga. Både att tänka på och att genomföra. Men just nu blommar bigarråträdet, så nu går jag ut. Och övar.

Drivbänksprojekt

Vårt senaste projekt – drivbänkar för grönsaksodling vid groventrén. Från en lös tanke någon gång under påskhelgen, till verkstad med start idag. Inte riktigt klart förstås. Men snart.

Zelda i zackosäcken

Zelda vet i alla fall hur man ska ”slacka”.

 

Löpning eller blåbärsris?

Snälla matte, kan vi inte bara fortsätta nu?

Snälla matte, kan vi inte bara fortsätta nu?


Jag skulle ha sprungit idag.
 Strömmingsloppet närmar sig alldeles för snabbt. Efter många om och men och flera dagars svepskäl pratade jag med min kompis Kristina som är inbiten löpare och löpcoach och kände hur jag mot alla odds faktiskt fick lite spring i benen.

Den räckte i ungefär ett par kilometer. Sedan sprängde det i öronen och jag insåg att det var nog inte för inte som jag bäddade ner mig under en filt igår kväll. Det är nog något litet skräp kroppen. (Eller så var det ett svepskäl också… hm..?) Synd egentligen, nu när jag äntligen tagit mig ut. Men å andra sidan så gjorde det inte så mycket.

I Ceboskogen blommade vitsipporna och blåbären höll på att slå ut. Zelda tyckte att jag var mer än lovligt tråkig när jag stannade och plockade en stor bukett istället för att springa. Men gästerna som checkar in för påskfirande i morgon blir nog glada. Tänkte ställa den på köksbordet tillsammans med ett smaskigt påskägg från Waxholms Choklad. Vem kan motstå det? Glad påsk på er allihop!

IMG_2374