Långkok och fars dag

11:10 Långkok och fars dag

Där ligger den allt och gonar sig den lilla läggen

Superpräktigt. Men himla goa varma med smör.

Superpräktigt. Men himla goa varma med smör.


Det är inte klokt
 vad jag blir präktig på hösten! Plötsligt får jag en så’n vansinnig lust att baka, göra långkok, pyssla och fixa. Jag gissar att det är mörkret och det lugn som det faktiskt skänker. Helt plötsligt rinner inomhusinspirationen till. Så är det aldrig på våren. Då är jag mest av allt ”Ronjas vårskrik” hela jag och vill jag bara UT. Det känns som att jag nästan ska spricka av all energi. Då finns ingen ro att vara inne och långkoka och gästerna i B&B får ”nöja sig” med köpebröd. För vem vill baka när det spritter av liv i grenarna? Inte jag i alla fall. Inte då. Men nu.

Igår bakade jag återigen nytt bröd till B&B-gästerna och njöt av den goda doften som spred sig i hela huset. Idag står redan långkoket i ugnen fastän klockan bara är strax efter nio. Det ska bli Kinesisk fläsklägg med calvados och ingefära till ”far” när han kommer hem från fisket i kväll (är det fars dag så får far göra vad han vill och då ligger gäddorna risigt till). Receptet är hämtat ur den underbara boken  ”Om jag var din hemmafru” av Lotta Lundgren. Det passar väl nu när jag är så präktig?

Ps. Medan jag skrev det här inlägget kom bilden på dagens första gädda från Jesper. Glad far +  mindre lycklig gädda = lyckad Fars dag. Med eller utan hemmafruligt långkokad lägg. 

Medan jag skrev det här inlägget kom den här bilden från Jesper. Farsdag är räddad.

Morotsbröd

Orkade inte styla bilden, så ni får ta den som den är. Från telefonen och allt. Var för sugen på att smaka mackan.

Orkade inte styla bilden, så ni får ta den som den är. Tagen i all hast med telefonen. Var för sugen på att smaka mackan.


Det är säkert lite överkurs.
Men jag tycker att det bröd man kan köpa är så tråkigt. Om man inte går till Gateau förstås, och där hänger jag ju gärna… Men samtidigt så gillar jag ju att baka. Så varför inte lite nytta med nöje? Idag blev det morotsbröd med havregryn. Inte alls så pjåkigt med lite smör, ost och marmelad. Receptet hittade jag på Hembakat, men modifierade lite så att det blev mindre sirap och mer havregryn. Hoppas att det ska smaka de polska gäster som checkar in om en stund.

Annars är det ovanligt lugnt här hemma idag. Killarna har flugit till vänner i Prag för att hälsa på över helgen. Själva! Det är ju egentligen helt galet vad stora de har blivit. Eller vad modiga de är, små som de är… Mitt mammahjärta höll i alla fall när jag vinkade av dem på Arlanda i förmiddags. Hur det gick med Jespers pappadito vill jag inte skriva här på bloggen… ;) (Älskling, de är tillbaka tryggt och säkert på måndag! Puss!)

En inte så pjåkig plommonmarmelad

Jag måste säga att jag gillar september. I alla fall när den är så som den senaste veckan har varit med klar luft, värme och sol. Det kommer liksom som en glad överraskning just när man tror att sommaren är slut.

Dessutom verkar det ju vara en riktig frukt-höst. Jag har nog aldrig sett så mycket äpplen på vårt Aroma-träd som i år! Härligt om man har tid – stressigt om man inte har det. Eller så kan man ju slappna av mitt i allt, äta det man orkar och glädja fåglarna med resten… ;)

Just i år har jag dock bestämt mig för att försöka ta vara på så mycket som möjligt. Det skulle vara riktigt härligt att kunna bjuda på egen sylt, must och marmelad i vinter. Så i går satte jag igång med årets första kok. Det blev plommonmarmelad med en liten touch av citron. Den blev inte så pjåkig faktiskt. Möjligtvis fick den koka en stund för länge – några B&B-gäster kom och ville ha lite hjälp mitt i koket så jag tappade bort tiden – men smaken är det inget fel på.

Här är receptet om du är sugen på att koka lite du med. Jag använde syltsocker så det var lätt som en plätt!

ca 2 kg plommon (med kärnor)
Saften från 2 citroner
Skalet från 1 citron (i strimlor). Jag använder helst ekologiska citroner, speciellt när jag ska använda skalet också.
1,5 kg syltsocker

Istället för att kärna ur plommonen innan jag började valde jag att smälta dem i kastrullen i ca 30 minuter och sedan plocka upp kärnorna ur ”smeten”. På så vis förlorade jag inte så mycket fruktkött som jag skulle ha gjort om jag kärnat ur dem innan (kärnorna ville inte släppa så lätt från köttet). Om du också väljer att göra så – tänk på att räkna plommonen innan så att du vet hur många kärnor du ska fiska upp.

Ta av kastrullen från plattan. Blanda ner i sockret, citronsaft och citronskal. Låt koka i ca 10-15 minuter. Rör ibland så att sylten inte bränner vid. Du vet att den är klar när du kan hälla upp lite sylt på en kall tallrik och dra en sked genom smeten utan att den flyter ihop.

Låt svalna lite och rör om innan du häller upp sylten i väl rengjorda burkar. På så vis slipper du att all frukt flyter upp till ytan medan såsen hamnar under.

Ljuvliga dofter och nya smaker

Idag har det doftat kardemumma och ingefära här i köket. Jag har provrostat de nya müslismakerna från Ewalie; Kardemumma och Kakao/Ingefära.

Jag får erkänna att jag var lite skeptisk till den senare när jag först hörde talas om den. Choklad till frukost är inte riktigt min grej. Men som jag alltid tjatar om till barnen;  ”Du vet inte om du gillar det eller inte förrän du smakat…”, och precis så var det givetvis. Kakaovarianten är helt klart en ny favorit. Jättegod och smakar inte alls choklad!

Nu återstår att höra vad B&B-gästerna säger. De har ju hittills formligen slukat den första müslimixen från Ewalie (”originalet” med kanel). Antagligen blir det lika dant med de här. Jag ställer ner en burk av varje så får vi se.

Nationaldagsafton?

Åh, ja! Solen och värmen verkar vara på väg tillbaka! Precis lagom till nationaldagen i morgon ska det bli ”finväder”. Äntligen! Vi har inga tydliga nationaldagstraditioner än (det känns fortfarande ganska nytt det här med att vi är lediga och ska fira) men vi tänkte att vi kanske skulle skapa…

Därför har Jesper bjudit hem några vänner på middag ikväll. Han tycker nämligen att det är nationaldagsafton som borde firas i och med att alla är lediga från jobbet i morgon, och det alltså kan bli lite mer fest. Firar man på själva nationaldagen måste ju folk gå hem tidigt och det är ju onödigt resonerar han. Jo det har han ju rätt i. Men varför inte göra både och?

Middagstemat blir ”svensk försommar” med strömming till huvudrätt och rabarberpaj till dessert. Ni som läst här ett tag känner kanske igen strömmingsrätten. Det blir en variant på den som Jesper lagade för några veckor sedan, men då med egenfiskad strömming. Sådan tur har vi inte idag. Det har varit glest på strömmingsfronten. Kanske har de rent av redan lämnat sundet och gett sig av till havs? Så nu har Melanders Fisk fått bidra istället… Märkligt egentligen hur strömming har gått från att vara fattigmansmat till festmat. Vilken klassresa! ;)

Rabarberna har jag ”pallat” hos vår goda granne Inga. Till skillnad från våra ynkliga stjälkar har hon massor. Jag rev i lite färsk riven ingefära i fyllningen för att ge dem lite mer sting och toppade med Ewalies goda müsli (jo, den är perfekt även som smulpajstopping!). Med lite god vaniljglass till det så blir det nog inte mer  försommar än så!