Hälsingetripp och hallon till gästerna

Vi har varit i Hälsingland hos Jespers mormor Mary i några dagar. Hon är tuff hon. I maj varje år packar hon in sig själv och alla plantor hon dragit upp på balkongen i bilen och åker ”till landet”, ett hus alldeles granne med den gård där hon är född. Där stannar hon tills hösten kommer och det är dags att stänga stugan för vintern. Att hon fyller 88 i september är inget hinder. Så vill jag också vara när jag blir gammal!

Marys stuga. Ett 1700-tals hus från Dalarna som sedan 1961 står vid ån i Marys barndomsby i Hälsingland.

Vigo hälsar att det finns abborrar i Hälsingland också.

Mary slänger ingenting. Morfar Gunnars längdkänga som han åkte Vasaloppet med 1941 pryder sin plats som blomkruka på förstubron.

Innan man åker hem vill Mary alltid ta en bild på familjen i soffan. Så här blev årets bild.


Men nu är vi hemma igen.
Jesper är i full fart med de där blomlådorna han blev sugen på. De kommer nog på plats idag så nu ska jag åka till Kullö Trädgård och se vad jag kan hitta för snyggt att fylla dem med. Det är ett ostläge, så jag får tänka till lite. I ena lådan blir det nog några låga, vintergröna buskar (det behöver ju vara snyggt i höst och vinter också). Men vad ska jag ha i den andra? Örter kanske? Eller hallon och smultron? De vore ju kul och gästerna kan plocka lite till frukosten. Men klarar de sig där? Är det tillräckligt soligt för att det ska bli goda bär? Jag får nog fråga…

Stjärnflocka från Marys trädgård väntar på att planteras ut i perenna landet vid B&B.

Inget-speciellt-dagarna är de bästa dagarna

Igår var en sådan där härlig sommardag och kväll som jag hoppas att vi alla får riktigt många av i sommar. Egentligen hände inget speciellt, och kanske var det just därför den var så bra. Allt blir ju så lätt när det är fint väder!

Vi hade kommit hem från Kinnekulle och barnen lekte nonstop med sina kompisar. Det var som att de inte hade setts på evigheter fastän vi bara varit borta några dagar (men i barnens värld så är det nog i och för sig samma sak…) Ena sekunden var de här, andra på skateboardrampen, nästa spelade de tennis eller fixade picknick. Lite då och då, mellan varven, stack Vigo ner till bryggan för att se om han kunde fånga några nya abborrar.

Själv satt jag som fastlimmad i en deckstol med årets första sommardäckare. Vad det är ljuvligt! Att bara sitta där, i halvskuggan och vända blad efter blad! Inte några måsten i hela världen. Inte ens en liten in- eller utcheckning i B&B. (Vilken lyx det är med långliggargäster ;)

Som pricken över i blev vi bjudna på middag till goda vänner på kvällen. Jesper och killarna hade just förberett dagens abborrar för grillen. Men en abborrmiddag för fyra blir ju lätt en förrätt för många, så de små rara ”borrarna” fick följa med.

När vi cyklade iväg höll gästerna i ena B&B-lägenheten på att förbereda sin grillmiddag vid trädgårdsmöblerna, och dofter från grannar som kommit lite längre med sina grillar spred sig över kvarteret. I gästhamnen var det fullt av båtar och glada sommargäster. Inte undra på! Det kändes som den första riktigt varma sommarkvällen. Och den vill väl ingen missa?