En liten ask med hemgjorda praliner. Det är vad vi gick över till god vänner med för att önska dem God Jul nu i kväll. Det är också vad våra gäster som checkar in i B&B i morgon kommer att hitta på köksbordet när de kommer. Jag önskar jag kunde gå över med en ask till er alla men inser min begränsning. Så det får bli så här platoniskt istället, med ett enkelt meddelande och en bild. God Jul alla! Vi hörs i mellandagarna!
Jag lovade ju några bilder på enrumslägenheten nu när jag fixat till den med lite nya textilen. På våren och sommaren har vi alltid lätta, ljusa gardiner och kuddar där inne. Det passar så bra mot stenväggarna och de djupa fönstren tycker jag. Men nu, när det är vinter, behövs en lite mer färg och sköna plädar för att den där riktiga mysfaktorn ska infinna sig. Helt plötsligt känns det vita väldigt kalt och kallt. (Intressant det där med hur ljuset och årstiderna påverkar vad vi gillar för inredning… )
Kanske är det för att julen är på väg, men den senaste månaden har jag blivit så väldigt förtjust i rött, grått och vitt. Klassiskt, jag vet, men det är ju så snyggt ihop! Med tjocka gardiner i bomullssammet, nya kuddvar och ett fårskinn i soffan och några till på golvet så blev det ett helt annat rum – redo att värma frusna gäster i vinter. Eller vad säger ni?
Här kan ni se hur det såg ut innan. Lagom när snödropparna tittar fram fixar jag om igen (om inte förr ;)
Idag var världens bästa (jo, jag är ganska säker på att jag inte överdriver när jag säger det) snickare här. Robbban och Peter. De har varit våra hussnickare här många år nu, och varje gång de gör något så blir det magi och trolleri. Idag skulle de skulle fixa till en skiva vid handfatet i badrummet i tvårumslägenheten. Den gamla hade svällt upp av vattnet och såg inte alls särskilt fräsch ut längre. Nu sitter där istället en figursågad skönhet i ek. Vilken skillnad, på bara ett par timmar!
Tvålen från lilla Bruket ha jag köpt på Magasinet här i Vaxholm. Just den här doftar lavendel. Min personliga favorit är annars ”citrongräset”, men den var slut när jag var och shoppade senast. Kärleksörten har jag plockat i trädgården… De måste vara de absolut mest tacksamma höstväxterna som bjuder på blommor från augusti tills sent in i oktober. Tack för det!
Zelda var förstås med ute och skuttade runt medan jag räfsade.
Å min gud vad mycket löv! Glöm allt jag någonsin har sagt om att de är så vackra där de ligger på trappan! De har ju invaderat hela tomten och det går knappt att öppna ytterdörren förrän de tar över även hallen!
Idag fick jag nog. Solen sken, det var hög klar luft och nästan vindstilla. Ett perfekt läge för att ta fram räfsa och sopsäckar. Ett par timmar senare låg alla löven (ja de flesta i alla fall) prydligt i sina säckar. 1-0 till mig! Jag hann t o m iväg med rubbet till återvinningen så jag måste erkänna att jag kände mig väldigt ”redig” en stund.
I alla fall en timma eller så tills stormen kom. Nu känner jag mig mer som Emil i Lönneberga när han skjutsade Alfred till doktorn i Mariannelund i snöstormen, ni vet, och mötte snöplogen. ”Om en halvtimme är det nog samma elände igen”. Suck! Löven vs Linda 1-1. Minst.
Nu ligger många båtar på land, men då och då ser jag fortfarande några båtar passera utanför fönstret. Mest är det bruksbåtar av olika slag, eller folk som tar egen båt fram och tillbaka till sina hus på öarna, men även en och annan seglare verkar passa på att ta sig en sista tur innan det är dags att masta av för säsongen.
I fredags kväll, när jag och Vigo följde hans kompis som bor på en ö här bredvid till båten hem, lös det inifrån två av segelbåtarna i Gästhamnen. Jag blev lite förvånad. Jag hade faktiskt inte räknat med att det skulle bo någon på båtarna där så här års. Men egentligen… – varför inte? Tänk vad mysigt att få krypa in där i kajutan, tända fotogenlyktorna, dra på värmaren lite och bara umgås i stillheten.
På morgonen efter, när jag som vanligt tog Zelda på en promenad ner till Gateau för att köpa frukostbröd, hade de redan lagt loss och givit sig av. Jag gissar att de ville få ut så mycket som möjligt av dagen. Det var väl kanske inte det bästa seglarvädret – med lätt duggregn, 10 grader och alldeles för lite vind. Men vad gör väl det när skärgården sprakar av höstfärger och man får ha nästan hela havet för sig själv? Hade jag haft en stor segelbåt (eller en segelbåt över huvudtaget för den delen) så hade jag garanterat gjort likadant!
Det är nog närmast en underdrift att säga att det är mycket lugnare här i Vaxholm nu, i oktober, än vad det är i juli. Men hela den här veckan har jag checkat in gäster från andra länder i B&B, så nog finns det i alla fall några turister kvar här i skärgården fastän löven faller. Igår kom de ända från Australien. De måste ju fått en chock! :) Från sol och värme till höstregn och 10 grader. Men de verkade så glada för att vara här och berättade att de var på en liten turné. Först Stockholm, sedan skärgården, London och några ställen i Spanien innan det bär hemåt igen.
Jag tipsade dem om afternoon tea på Sva Marga Mat på Magasinet i dag. Det har just dragit igång igen för säsongen. Som jag har längtat! Amandas scones med grädde och lemoncurd. Mmmm. Beställer man det stora ”tefatet” får man även cupcakes, småkakor och praliner. Allt hemgjort förstås. Med lite te och gott sällskap kan jag inte tänka mig mycket trevligare sätt att spendera en regning lördagseftermiddag. Eller söndag heller för den delen.
Det märks att det är oktober. Hela Vaxholm har gått in i en helt annan lunk. Nu ligger Gästhamnen nästan öde, och när jag går min förmiddagspromenad med Zelda möter jag knappt en kotte. Bara en och annan som rastar hunden, precis som jag. Det är ju inget konstigt med det egentligen. Alla jobbar ju på dagarna, men kontrasten mot sommarmånaderna är så slående. Då är det liv och rörelse hela tiden. Nu är det lugn och ro. Inte så dumt det heller. Bara helt annat.
Även här i B&B lugnar det ner sig nu förstås. Eller framför allt är det andra gäster som kommer. Istället för att 9 gånger av 10 välkomna turister som vill uppleva skärgården bäddar jag nu och gör vardagen trevligare åt personer som är här i Vaxholm för att jobba. På helgerna gör jag fint åt personer som ska gå på bröllop eller större fester i Tornvillan, eller kanske hälsa på vänner här i Vaxholm. En och annan turist kommer förstås fortfarande också, men de är inte alls lika många.
Men just idag blir det varken ”jobbgäster” eller bröllopsgäster. Istället kommer min lillasyster på besök och stannar i några dagar. Det händer inte så ofta (hon bor en bit bort) så det ska bli jättekul att ses. Mamma och pappa är här också, så nu är hela familjen samlad i B&B. Gästerna får vänta några dagar. Ibland måste familjen få gå före.
Inte tillräckligt väl använda i år – heller…
Det är så roligt när gästerna trivs här – och kommer tillbaka. Hela förra veckan var gästerna ”favoriter i repris”. Några var här för att jobba, andra för att de helt enkelt gillar att vara här i Vaxholm då och då. Jag blir lika glad varje gång jag ser dem. Efter några gånger är det ju snarare som att få vänner på besök än nya B&B-gäster. Sådana dagar gillar jag mitt jobb extra mycket.
Idag och i helgen kommer bli precis lika bra. I kväll kommer en annan favorit, och i morgon några till. De ska springa Lidingöloppet. Det gör de varje år. Och varje gång tänker jag att nästa år kanske jag springer med dem. I år är inget undantag. Så jag säger som vanligt att nästa år, då kanske….
Ps. Ni vet vilka ni är, och om ni läser här nu kan jag bara säga – Varmt välkomna! Det ska bli kul att träffa er igen! Ds.
Idag är det höst. Både i kalendern och i verkligheten. Löven skiftar färg, himlen är grå och regnet strilar ner i en jämn ström. Men det gör inte så mycket. Jag hade ändå tänkt mig en hemmadag. Det har varit utcheckning i båda B&B-lägenheterna och nya gäster som ska på bröllop i Tornvillan kommer strax, så mer eller mindre hela förmiddagen har gått åt till att fixa för det.
När jag kom in i en av lägenheterna väntade en överraskning. De belgiska gästerna hade inte ”bara” skrivit vackra ord i gästboken. De hade också lämnat en present som tack för gästfriheten. Hur gulligt är inte det?? Tack snälla söta! Den kommer bli god framför brasan.
Nu blir det en stund med symaskinen. Jag köpte tyg till kuddar i killarnas rum för flera månader sedan, men har inte haft ro att sy dem. Det har alltid kommit något annat emellan. Eller, mer ärligt så har jag nog bara tagit varje svepskäl för att slippa. Jag är inte så mycket för att sy. Tycker att det är ganska trist. Men nu, när det ändå mest bara regnar, passar det ju perfekt. Med lite skön musik, några tända ljus och en stor kopp te att sippa lite på då och då så kan det nog till och med bli lite mysigt. Bäst att jag sätter igång på en gång, innan jag ändrar mig.
Ha en skön lördag allihop!
Idag har det spöregnat hela förmiddagen. Så snart man har trott att det gått över har det kommit en ny skur. Precis så där att man inte riktigt vågat sig ut genom dörren. Så istället för att ta en långpromenad med Zelda som jag hade planerat har jag bakat en himla massa kanelbullar.
Jag tänkte att jag skulle gå ner med några till våra franska gäster i B&B. De har ju också, precis som jag, varit inregnade hela dagen och det kan ju inte vara så roligt. Speciellt inte eftersom även gårdagen bjöd på gråväder och prognosen för eftermiddagen och kvällen inte precis ser bättre ut.
Det var nog inte så, inregnade i en liten (om än mysig) lägenhet, som de såg framför sig sin semester i Vaxholm och Stockholms skärgård när de satt där hemma i Paris och planerade den. Kanske kan några nybakade kanelbullar göra minnet lite soligare.
Vaxholms Bed & Breakfast 