Ljuvliga Engarn

Zelda och jag på väg till Engarn. Det gick ganska bra med
tanke på att det var första gången hon fick springa bredvid cykeln.

Har ni varit på Engarn? Ja, nu menar jag inte busshållplatsen förstås, utan däruppe, bakom parkeringen? Det hade inte jag. Men idag ordnade Åke Axelsson, Husmor Lisa, Engarns byförening och Resarö bygdeförening en Pingstpick med öppna trädgårdar, ateljéer och liveband så då cyklade vi dit, Jesper, Zack, Vigo, Zelda och jag.

Där uppe väntade en helt annan värld. När jag gick där på den smala grusvägen, mellan husen och odlingarna kändes det nästan som att jag förflyttades till en helt annan, svunnen tid. Det måste ha varit så här som hela Resarö var en gång! Och jag tänkte att inte behöver vi åka till Skansen för att uppleva kulturhistoria! Den finns ju precis här – alldeles runt knuten!

Åke Axelsson hade öppet hus i sin ateljé.

Vi borde självklart ha gjort så som det stod på inbjudan – tagit med oss picknickkorgen och stannat från solens uppgång till nedgång för det var helt ljuvligt. Men Zack hade sitt livs första fotbollmatch på eftermiddagen och den ville vi ju inte missa.

Men även om vi bara var där en kort stund så blev det ändå en stor upplevelse. Nu förstår jag fullt ut de som protesterar högljutt mot ett stormarknadsbygge på parkeringsplatsen nedanför. Och javisst, jag förstår också de som önskar sig ett större och bättre matutbud – jag skulle själv gärna ha det. Men måste affären ligga just där? Med den i förgrunden skulle Engarn aldrig mer bli sig likt.