Mina underbara gäster

Vi har ganska många gäster som kommer tillbaka, gång efter gång. En del är här och jobbar, andra har nästan gjort vårt B&B till sitt eget lilla lantställe. Då bokar de alltid ”sin” lägenhet och sedan är de bara här utan några större planer än att bara vara lediga några dagar i skärgården. Det är så trevligt! De blir som goda grannar och vänner som kommer hit med jämna mellanrum.

Sådana gäster har vi idag. När jag jag checkade in dem och hälsade välkommen fick jag en stor bukett tulpaner. Hur gulligt är inte det!? Det är ju jag som borde ge blommor till dem, för att de väljer att bo just här, gång efter gång. Men ja, jo, det gör jag ju faktiskt också. Det står en bukett med tulpaner på deras köksbord med. För att det ser så trevligt ut när de kommer. Och så är det ju faktiskt tulpanens dag idag!

En God första advent

Så blev det första advent. Just nu brinner det första ljuset i adventsstaken och brasan sprakar. Det tror jag, i alla fall. Vi har satt in en kassett i vår gamla öppna spis så jag hör inte spraket längre, men å vilken skön värme den ger! Jag eldar nog mer eller mindre från morgon till kväll, alla dagar i veckan. Inte för att det behövs, utan bara för att det är så mysigt.

Lite extra mysigt blir det med dagens ruggväder utanför knuten. Det har regnat och blåst på tvären hela dagen. Inte så stämningsfullt adventsväder precis. Efter adventsgudstjänsten i kyrkan bestämde vi oss ändå för att gå en sväng ner till centrum och titta på Skyltsöndagen. Butikerna hade gjort sina fönster så fina, men tyvärr var det för regnigt för att man skulle vilja gå runt där någon längre tid.

Istället tog vi oss upp till Magasinets Bistro och åt en god adventslunch. Teresa (som driver restaurangen) hade dukat fram en fantastisk julgodisbuffet. Jesper tog en bild på den så att jag skulle kunna visa er, men även om bilden är bra så gör den inte alls buffén rättvisa. Så har ni chansen, gå dit och smaka själva! Jag kan också rekommendera jultallriken om du vill ha en god jullunch utan att äta ett helt julbord (vi provade även den idag, och kunde snabbt konstatera att den funkar finfint att dela på två, eller tre (!) om man inte råkar vara superhungrig).

Det var klockan 14 det, och vi är fortfarande proppmätta här hela bunten, så det blir nog ingen middag idag. Lite risgrynsgröt kanske. För det har jag faktiskt hunnit med att koka medan Jesper satte upp stjärnorna i fönstren. Det är ju alla fall Advent.

 

Efter dimma kommer solsken

Det är verkligen september när den är som bäst här i skärgården just nu. Så gott som varje morgon den senaste veckan har vi vaknat av Waxholmbåtarnas mistlurar där de tutar för att inte krocka i dimman på fjärden. Utanför fönstret är luften som mjölk. Det går knappt att se handen framför sig. Men jag vet att om bara några timmar kommer solen lysa från en klarblå himmel och den lite kyliga morgonluften ge plats för ännu en varm dag. Det doftar av äpplen som mognar på träden och vid var och varannan grind står korgar med fallfrukt för alla som vill smaka. Jag älskar det!

Zelda (hunden) och jag brukar följa Jesper ner till båten på morgonen. På så vis får hon en liten lagom morgonpromenad, Jesper sällskap och jag startar igång på det sätt som jag gillar bäst. Morgnar som den här, när dimman ligger tjock, blir stämningen nästan magisk när båtarna plötsligt dyker fram ur ingenstans när de närmar sig kajen. I dag tog jag svängen förbi bagarn på vägen hem och köpte lite färska frallor till mina stammisar i B&B. Några extra till mig och killarna smet också ner i påsen. Det ska bli en ny vana tror jag. Bröd är ju verkligen godast när det är riktigt färskt. Och hur kan man egentligen enklare göra en vanlig vardagsfrukost till en lyxig start på dagen? Man ska vara snäll mot sig själv (och andra) när man kan :)

Hej, god morgon, hej hej…

… hej. Så låter det varannan meter om man ska tro Vigo, vår äldste son, när jag går till och från bageriet på morgonen. Och visst, han har rätt. Det blir mycket ”hej, god morgon, vad roligt att se dig”… men det är också en av de saker som jag verkligen tycker om med att bo här. Jag gillar att Vaxholm är ett eget litet samhälle – inte en sovstad till Stockholm, och inte heller ett öde skär – utan ett litet skärgårdssamhälle med butiker, caféer och restauranger och där man, när man bott ett tag, känner de flesta. Eller i alla fall många. Det är trevligt att kunna hälsa på folk man möter och kanske byta några ord, även om sonen ibland tycker att allt tar lite för lång tid eftersom det stannas och pratas ”hela tiden”.

Nu sitter jag under bigarråträdet och av frukostmackorna finns bara smulor kvar. Vigo har tagit sitt fiskespö och gått ner till bryggan vid Roddarhuset för att meta. Han tar det för självklart, att det är så här alla har det. Men en dag hoppas jag att han kommer att förstå lyxen i att faktiskt få bo så här, nära vattnet, mitt i byn där man säger hej och god morgon till varandra.

Strömmingslopp och andra bullar

Idag var det ett himla tjoande här på gatan. Det var dags för årets upplaga av Strömmingsloppet. Jo, jag vet – jag skulle ju springa det, men Jesper är i Nyköping och fiskar och i sista stund blev den tjej som skulle hjälpa mig i B&B idag sjuk så det blev för mig att stanna hemma. Fast det är klart, jag hade säkert kunnat lösa det på något sätt om jag verkligen hade varit taggad. Men nu fick jag ju istället ett utmärkt svepskäl till att låta bli. Och har jag inte lite ont i halsen?… ;)

Istället fick jag nöjet att se många av de superduktiga löparna på nära håll när de sprang förbi på gatan. Tjejen som vann ”barnklassen” hade ett rasande tempo upp för backen fast än den är på den sista kilometern av loppet. Så där som jag aldrig har ens i nedförsbacke i början av min runda. Killen som kom springande strax efter lika så.

Nu ska jag baka. De härliga värmländska gästerna som checkade ut i förmiddags hade gjort en egen kakbok som heter ”Om jag kunde hitta faster Mildas maränger…” och jag fick ett exemplar! Nu gäller det bara att välja.  Ska det bli sockerkringlorna som de sa var extra goda, eller kardemummakakan med vaniljyoghurt och mortlade kardemummakärnor som de verkligen rekommenderade? Eller kanske  äppelpajen. Jag har ju faktiskt en hel del äpplen hemma…

Yes we’re open!

Välkommen nykomling i Vaxholms gästhamn – Ilse Jacobsens sommarbutik

Det är allt bra härligt nu! Naturen blommar, värmen stiger. Vaxholm öppnar! Det känns lite knäppt att säga så om en hel liten by, men det är faktiskt så det känns. Från att allt för många butiker och restauranger har haft ”stängt för säsongen” ända sedan i höstas är det återigen öppet nästan överallt! Lagom till Valborg öppnade mitt favoritcafé alla kategorier – Vaxholms Hembygdsgård café – i Norrhamnen, i går hade Amanda premiär för sin nya restaurang Bistro Sva Marga Mat på Söderhamnsplan, Skafferiet runt hörnet har återigen börjat sälja sina delikatesser och Gästhamnen och dess bodar och Restaurang W öppnar i morgon. Då har även Kabyssen säsongens första liveband. Lägg till lite sol och en ledig helg på det… Kan det bli så mycket bättre? 

Jag kunde inte låta bli att lägga med ännu en bild på vårt körsbärsträd, men håll ut. Om bara någon vecka är blommorna (och därmed också bilderna) slut.

 

När bigarråträdet slår ut… då…

Idag var dagen då B&B-gästerna satt ute och åt frukost för första gången i år och bigarråträdet började blomma. Och krikonet. Så om jag inte får någonting gjort alls under de närmaste dagarna så vet ni med säkerhet att jag sitter därunder precis som Ferdinand och bara njuter…

Äh! Skoja bara! Ni som känner mig vet att det nog aldrig kommer att hända. Det har jag inte riktigt ro till. Men jag önskar verkligen att jag hade. Att stanna i stunden är en konst som jag långt ifrån behärskar. Hur jag än övar, övar och övar. Det finns ju så många ”ska-bara” och ”visst-vore-det-väl-ändå-roligt-om…”. Huvudet svämmar ständigt över av idéer, och tiden fylls av nya projekt. På gott och ont. För de är ju väldigt skojiga. Både att tänka på och att genomföra. Men just nu blommar bigarråträdet, så nu går jag ut. Och övar.

Vårt senaste projekt – drivbänkar för grönsaksodling vid groventrén. Från en lös tanke någon gång under påskhelgen, till verkstad med start idag. Inte riktigt klart förstås. Men snart.

Zelda vet i alla fall hur man ska ”slacka”.

 

På Waxholmsbåten

I morse följde Zelda och jag för första gången i år Jesper ner till 06.40-båten mot Stockholm. Waxholmsbåtarna har äntligen börjat gå på vårtidtabellen vilket betyder att man åter igen kan pendla med båten in till jobbet sta’n. Vi är många som har längtat! Från jul och fram till påsk går knappt några båtar alls mellan Stockholm och Vaxholm och alla våra gäster har fått ta sig ut med bil eller buss. Inte alls vad många förväntat sig när de ska ut i skärgården.

Men nu som sagt är det ett minne blott. Från och med i torsdags går det flera turer tur och retur Stockholm varje dag. Själv sitter jag just nu på 09.00 båten nästan inne vid Strömkajen. Även jag har möte i Stockholm idag. Men snart tar jag båten ut igen. För vem vill vara i sta’n nu när skärgården börjar blomma på allvar? ”Nu är våren kommen, nu är våren kommen, tralalalala…”! (Citat Tjorven i Saltkråkan)

Bildbevis.

 

Löpning eller blåbärsris?

Snälla matte, kan vi inte bara fortsätta nu?

Jag skulle ha sprungit idag. Strömmingsloppet närmar sig alldeles för snabbt. Efter många om och men och flera dagars svepskäl pratade jag med min kompis Kristina som är inbiten löpare och löpcoach och kände hur jag mot alla odds faktiskt fick lite spring i benen.

Den räckte i ungefär ett par kilometer. Sedan sprängde det i öronen och jag insåg att det var nog inte för inte som jag bäddade ner mig under en filt igår kväll. Det är nog något litet skräp kroppen. (Eller så var det ett svepskäl också… hm..?) Synd egentligen, nu när jag äntligen tagit mig ut. Men å andra sidan så gjorde det inte så mycket.

I Ceboskogen blommade vitsipporna och blåbären höll på att slå ut. Zelda tyckte att jag var mer än lovligt tråkig när jag stannade och plockade en stor bukett istället för att springa. Men gästerna som checkar in för påskfirande i morgon blir nog glada. Tänkte ställa den på köksbordet tillsammans med ett smaskigt påskägg från Waxholms Choklad. Vem kan motstå det? Glad påsk på er allihop!

 

 

Fartygsbefäl Wahlström?

Erik Drakenberg från Goodsailing och jag vid rodret på hans Bavaria 47 under helgens praktiska övning.

Vi håller på med en fartygsbefälsutbildning just nu, Jesper och jag. Tanken är att snart även kunna erbjuda våra B&B-gäster (och andra som vill) en eller annan båttur runt Vaxholm, upphämtning inne i Stockholm eller bara lift till en skön badklippa någonstans. Jag tror att de skulle gilla det.

I början av maj är det examen och då får ni verkligen hålla tummarna. Utan minsta stygn av falsk blygsamhet kan jag erkänna att det inte är helt självklart hur det går. Erik på Goodsailing, som håller i kursen, säger att ingen av hans elever har kuggats på proven hittills. Han säger det för att verka betryggande men jag tänker mest att det var väl som bara attan! Då får jag lägga på ett kol. För förutom att jag förstås gärna vill ha min examen så vill jag ju inte vara den som bryter den goda statistiken. I påsk blir det näsan över böckerna och sjökorten. Och så hoppas jag att pappa har rätt när han säger att jag brukar ha en fantastisk förmåga att skärpa till mig när det gäller.