Gnistrande vinter, korv och julstämning

Norrhamnens klippbad

Jag har nog gjort världens godaste lussebullar! De är visserligen bara inne på andra jäsningen än. Men jag har ätit tillräckligt mycket av både degen och fyllningen, så jag vet. Det kommer att bli galet gott. Saffransbullar med fyllning av vit choklad. Mums! Receptet hittade jag här!

Jag tänker bjuda våra amerikanska B&B-gäster på dem när de kommer tillbaka. De har varit iväg på en skärgårdstur med Waxholmsbåt hela dagen. Både och Grinda och Gällnö stod på programmet och även om de nog har haft en alldeles underbar dag så misstänker jag att de är ganska frusna nu. Skärgården har bjudit på sitt bästa vinterväder. Hög, klar luft, strålande sol, vinterblå himmel och gnistrande kallt. Äntligen!

Vi tog en promenad runt Vaxholm på lunchen. Frosten låg som ett täcke över bryggorna och vattenpussarna var täckta av ett tunt lager av is. I alla fall tills dess att killarna passerade dem. Sedan var med mest kras kvar. Vid Norrbergets klippbad var det så halt att Zelda (hunden, som sprang lös) nästan gled i. Det hade nog i och för sig inte bekommit henne ett skvatt. Några minuter senare gick hon ändå självmant ner i det iskalla vattnet och badade! Hon är visst inte vattenhund för inte.

Norrhamnens klippbad 2 Zelda på Norrbergsbryggan Norrbergshamnen

Eftersom hon var blöt som en dränkt katt var det inte läge att binda henne utanför restaurangen i kylan medan vi åt lunch. Så istället för Magasinets Bistro som vi först hade tänkt blev det Winbergs, korvkiosken nere i hamnen. Där kunde Zelda gå in förrummet medan vi satt vid fönsterbänken, åt våra tunnbrödrullar och njöt av utsikten. Det finns nog ingen korvkiosk med bättre vy än den. Precis nere vid vattnet, vid Söderhamnen. Vid disken såldes Winbergs sin egen julsenap, sill och utvald glögg. Utanför dörren sålde Vaxholms Roddförening julgranar och telefonkiosken (jo, det finns faktiskt en sådan kvar här!) hade fått en julrosett i rött sidenband. Julstämningen smyger sig på. Sakta, men säkert.

Vigo på Winbergs

Julsenap på Winbergs

Det känns inte riktigt rättvist att kalla Winbergs för korvkiosk även om de är precis det. För vilken annan korvkiosk säljer egen julsenap, inlagd sill och  utvald glögg, ordnar liveband och bjuder in till julkonsert? (21/12)

Bergakungens glöggJulsenap och sill på WinbergsPyntad telefonautomat

 

 

 

Mamma-Zack-dag

Idag har Zack och jag haft en egen dag. Eftersom vädret skulle vara lite svajigt valde Zack att vi skulle åka till Naturhistoriska riksmuséet. Det var det visst fler som hade bestämt sig för – jisses vad mycket folk! Tur att vi hade varit där förut och visste var våra favoriter fanns ;)

Vi hittade en ny favorit också – Skaparverkstaden, en trappa ner. Har ni varit där? Det var ju jättekul! Som en ”bildsal” där allt material man kan önska sig finns. Bara att släppa loss fantasin och intrycken från museet.

Zacks alster från Skaparverkstan – en flygödla med vassa tänder och vingar av papper, fjädrar och piprensare (för den måste ju kunna flaxa så klart :).


När vi kom hem igen
 framåt eftermiddagen tittade solen fram och vi tog cyklarna ner till caféet på Hembygdsgården. Det var faktiskt första gången för i år som vi var där. Jag förstår inte hur det har gått till att det inte har blivit av tidigare. Det är ju så himla mysigt att sitta där i trädgården med utsikt över vattnet och den gamla Norrhamnen!

Världens godaste tårt- och kakbuffé har de ju också. Vi hade nog inte behövt cyklarna för att rulla hem. Det var t. o. m. så att kakmonstret Zack blev mer än mätt. En av tårtorna vi köpte fick följa med i låda hem. Den blir nog dessert i kväll. Om vi orkar…

Nytt för i år är det fina lilla bageriet där alla godsaker skapas.

Om du gillar revy, opera och allsång kan jag rekommendera att du går ner till Hembygdsgården någon av de närmaste kvällarna. Då spelar Opera Light Skärgårdskabarén – ”Från Till Havs till I Roslagens famn” – i Hembygdsgårdens trädgård.

Har du varit på Kullarna?

Utsikt mot den lilla badplatsen vid inloppet till Norrhamnen.
På andra sidan viken skymtar Hembygdsgårdens café.

Batteriparken

Ett av mina första tips till nyanlända gäster är att ta en promenad till ”Kullarna”. Det är en av mina absoluta favoritplatser här i Vaxholm!

Den ligger lite gömd, bakom de gamla huset i de äldsta kvarteren nere i centrum. Men när man kommit fram känns det som om man har hittat en hemlig plats. Och det har man, på sätt och vis… För egentligen gömmer de mjuka kullarna resterna av ett gammalt kanonbatteri med anor från tiden då ryssarna härjade här i trakten. Spåren finns fortfarande kvar och ger platsen en alldeles egen känsla.

Men framför allt brukar jag slås av lugnet och utsikten. Här ifrån har man full koll på det norra inloppet till Vaxholm, Kastellet och Norrhamnen. Jag kan verkligen förstå att man valde att placera ”13:e batteriet” just där. Ja kanske inte för att utsikten är magisk – men för att man har så bra sikt därifrån.

I dag var jag där på kvällspromenaden med Zelda. Hon rusade omkring, full av vårkänslor verkade det som. Solen höll just på att gå ner och hon sprang upp och ner på kullarna, ner till den lilla badplatsen vid Norrhamnen – och tillbaks igen. Jag kunde inte låta bli att ta några bilder med mobilen, för det var så vackert.

På väg hem gick vi längs kajen. Vid hotellhörnan mötte mig dagens nyhet. Äntligen vet jag vad det ska bli i den tomma lokalen i bottenvåningen! Där öppnar alldeles snart Skafferi Vaxholm. Låter gott det!

Snart öppnar Skafferi Vaxholm vid Hotellhörnan

Morgonbad i Norrhamnen

Morgon vid Norrhamnsbadet

Glädjefnatt

I morse tog jag och Zelda en promenad  till Norrhamnsbadet. Visst har du varit där? Det är inte stort, men å så mysigt det ligger, precis i centrum och med utsikt över både Hembygdsgården, de gamla fiskestugorna, Norrhamnen och fjärden utanför. Mer Vaxholm än så blir det nog inte.

Zelda fick glädjefnatt när hon såg en svan simma omkring i stilla mak och hoppade raskt rakt ut i havet. Det verkade inte bekomma henne alls att det nog bara är en 4-5 grader i vattnet. Men så är hon ju också en vattenhund.

Efter badet rullade hon sig glatt i sanden så att små små sandkorn täckte hela den lurviga pälsen. Suck!

Tur för mig att det var just idag hon skulle klippa sig. Det kanske verkar lite fånigt att lämna in hunden på salong, men nu när ni sett Zelda förstår ni kanske behovet… På två timmar förvandlades hon från raggig rastafarihund till len stilig lammunge. Magiskt.

Före och efter

Med stolta kliv

Isen lägger sig i Norrhamnen

Idag på lunchen var jag med på KLIVETs (Kvinnligt Ledarskap I Vaxholms) nätverksaktivitet Kliv & Talk. Under 60 minuter promenerade vi, tre och tre, och presenterade både oss själva och våra verksamheter för varandra. Efter halvtid bytte vi gäng, och fick nya kontakter att presentera oss för. En slags ”speed-dating” i businessform, fast inte lika forcerat.

Jag kan bara säga wow! Vilka företagskvinnor det bor här i Vaxholm! Och tänk att jag, med mitt lilla Bed & Breakfast, är en av dem. Idag kommer jag sträcka lite extra på ryggen. Så missförstå mig inte om ni tycker att jag ser mallig ut när jag går ner till Biblioteket med killarna i eftermiddag. För det är jag inte. Bara stolt över att bo och verka här, i Vaxholm. Tillsammans med alla de där andra, duktiga tjejerna.

Det är lätt att bli hemmablind

Det är lätt att bli hemmablind. Även när man bor på en ö, med havet ständigt närvarande och naturen runt omkring. Men idag, när jag var ute på en eftermiddagsjogg med Zelda, drogs gardinerna ifrån och jag bländades återigen av hur vackert det är här ute.

Vi började med att springa ner mot centrum, passerade gästhamnen där fler änder än båtar låg och guppade, rundade hotellhörnan och fortsatte ner mot den gamla Norrhamnen. Solen sken från en klarblå himmel, havet låg stilla och det gnistrade lätt i det tunna snölagret som (faktiskt) föll igår.

Och även om jag borde bli trött eftersom det var länge sedan jag var ute och sprang senast, fylldes jag av energi, och bara sprang och sprang… Längst ut på Eriksö satt en familj och grillade korv i vindskyddet. Det doftade ljuvligt. Och jag tänkte att jag önskar verkligen att fler än vi som bor här kunde få uppleva det här. Vaxholm på vintern med allt sitt lugn och ljuvlighet. Mitt i naturen och skärgården.  Det är ju egentligen inte så svårt. Bara trekvart med bussen från stan, eller en timma med båten.