Vårkänslor

Den här helgen har vårkänslorna spirat. Allt fler blomblad tittar upp både här och var och solen värmer. I alla fall när man sitter i lä. Idag kom trädgårdsmöblerna på plats framför B&B. Saga, som jobbar med mig här på B&B, såg till att de sista löven försvann från rabatterna, och vinterns planteringar ersattes med minipåskliljor i alla krukor. Ibland måste man ju hjälpa våren på traven lite ;)

Nu är det söndag kväll och fastän klockan redan är över 18 är det fortfarande ljust ute. Jesper lagar pastamiddag och jag gläds återigen åt att ha en man som älskar att laga mat. Märker att jag går och gnolar på ”Ljusa kvällar om våren” ur Kristina från Duvemåla. Förstår att hon längtade tillbaka just då och där ifrån Amerikat. Sverige på våren är svårslaget. I alla fall om ni frågar mig.

Pasta på gång

Dagens middag på väg till grytan.

 

 

 

Jag ser ljuset

02:23 Jag ser ljuset

I går morse vaknade jag alldeles för tidigt för en lördag av att någon lös på mig – rakt i ögonen. Det var inte barnen, vilket jag trodde utan SOLEN. Den sken rakt in genom sovrumsfönstret med all sin kraft och påminde mig om att jag, om vi alls ska få sova i sommar, behöver sy klart de där gardinerna som jag började med i oktober. Vilket härligt litet ”problem”!

Ute kvittrar fåglarna, snödroppar och vintergäck tittar upp lite var stans och av snön finns inte en fläck kvar. Jag vet att det är för tidigt att hoppas, men ändå. Om bara ett litet sportlov så är det mars. Tänk om det ändå är så att det är våren som är på intåg? Det vore ju inte mer än rättvist som kompensation för i fjol när snön låg kvar till Valborg om ni frågar mig…

Ha en riktigt skön solig vårlik söndag allihop!
Och faster Gunilla – Grattis på födelsedagen! 

Vårvärme

Unknown-5

I dag, i fjol. Inte i närheten så varmt var det förstås i morse, men det gav en liten föraning i alla fall om vad som komma skall. Kom igen våren! Vi längtar efter dig!


I morse när jag
gick ut och hämtade tidningen frös jag för första gången på länge inte öronen av mig. Det var faktiskt riktigt skönt. Vårvärme nästan vid solväggen! På en gång börjar energin spira i hela kroppen.

Så idag blir det nog våfflor på altanen till lunch om vädret håller i sig. Vinterjacka på, och renfäll att sitta på, javisst, säkert – men i alla fall… :) Det passar lite extra bra med våfflor just idag också eftersom det är våffeldagen (eller Vår fru dagen, eller Jungfru Marie bebådelsedag, välj vilket ni vill – kärt barn har många namn) i morgon.

Sedan blir det förstås ett varv med moppen nere i B&B. Helgens gäster ska checka ut. Som alltid på söndagar. Kanske blir det lite jobb med Appipelago också. Inte för att jag måste, men för att jag vill. Och så vill säkert killarna åka till Fryshuset. Zack fick en ny skateboard i födelsedagspresent och den ”måste” så klart provas. Om jag har riktig tur så kanske jag lyckas få Jesper att åka dit med dem den här gången också. Vi får väl se…

Ha en riktigt härlig dag och hoppas att det är sol och lite vårvärme hos er också!

Några bilder från förra helgens skate i Fryshuset. Då med hyrd bräda.
Idag blir det på egen.

Unknown-1

Dagsmeja och öppen dörr

02:27 Vi Fixa Vår

Öppen dörr. Det här har vi längtat efter länge Zelda och jag! Vi är hemma från vår tripp till Dalarna igen. Snön som kändes så rätt där, bland skidor och pimpelfiske känns helt malplacé här hemma. Nu kan gott skidorna ställas in i boden för säsongen och snön smälta bort tycker jag. Dags för snödroppar och krokus!

Därför kan jag inte bli annat än vårrusigt lycklig nu när jag sticker näsan utanför dörren och känner att solen värmer. Det låter dripp dripp dropp i vattentunnan på hörnet och fåglarna kvittrar. Och ljuset, det ljuset… underbart! Idag blev första dagen för i år som jag satte mig med min kaffekopp på fårskinnet på trappan. Utan ytterjacka. Dörren står fortfarande på vid gavel sedan dess och det är inte ens kallt i huset. Mina vänner, det finns hopp! :)

Nu är det strax dags för möte om det där projektet som jag så envist vägrar säga något mer om. Töntigt. Jag vet! Bara några fler pusselbitar ska falla på plats, sedan ska jag berätta. I slutet av veckan hoppas jag!

En hund i tratt och vårlängtan big time

Dagdröm och verklighet

Dagdröm och verklighet


Om jag hade en liten gryende
vårkänsla igår, så är den som bortblåst idag. Har inte januari varit onödigt lång? Jag kan inte förstå att det bara står den 17:e i kalendern. Det är ju jättelänge sedan det var nyår och jul! Eller är det kanske bara är jag som börjar bli trött på allt gråväder?

Om det ska vara vinter så ska det vara massor av snö (och ja, check, det har vi!) och kalla soliga dagar, med hög och klar luft. Vid lite eftertanke så är det nog där som skon klämmer. Det har inte varit så mycket av den varan. Bara grått, grått och grått, så grått att inte ens snön lyckas lysa upp. Ge mig soool så lovar jag att älska skärgårdsvintern igen! Då är det helt förtrollande vackert här ute.

Tur att jag har alla tulpaner! Jag menar, det är ju inte jättebra när man börjar längta efter snösmältning och vår redan nu. Det är ju trots allt några månader kvar till dess, men idag kan jag inte låta bli.

Jag längtar efter längre dagar och långa joggingturer med Zelda runt ön, när det doftar salt och jord och lyser vitt av vitsippor (och inte snö) i gläntorna. Jag längtar tills att uteserveringarna öppnar, båtlivet kommer igång och Vaxholm åter fylls av sommargäster. Och jag längtar tills vi kan ta båten, som nu ligger så stilla och fint, infrusen vid bryggan, ut till olika öar igen…

Det blir fint det. Men tills dess gäller det att göra det bästa av det som är. Snön verkar ju vara här för att stanna, så ett pulkarace med barnen i helgen blir nog inte fel. Om jag snor ena snowracern tror jag nog att jag kan vinna :) Kanske ska vi passa på att ta med varm choklad och grilla lite korv också när vi ändå är igång. Det gör vi alldeles för sällan, trots att det är så himla mysigt. Eller så tar vi snowboards och skidor och drar till Väsjöbacken. Bättre än man kan ana, och dessutom ganska nära. Vi får väl se! :)

Konvalecent-Zelda, här tillfälligt utan tratt, börjar ta sig nya vanor som kan bli svåra att jobba bort.

Konvalecent-Zelda, här tillfälligt utan tratt, börjar ta sig nya vanor som kan bli svåra att jobba bort.

Ps. För er som undrar hur de är med Zelda; Hon är hemma igen nu från djursjukhuset. Med tratt på huvudet och lite slokörad, men ändå. Maginfluensan visade sig vara en ihopknölad bit packtejp som hade fastnat i tarmen och behövde opereras ut. Fråga mig inte var hon hittade den, det glupska stycket…?? Men som man så ofta säger – slutet gott, allting gott! Ds.