Dagar som den här…

Dagar som den här, när det är några grader plus, ingen snö och solen sträcker fram sina strålar åtminstone lite då och då, får jag sådan lust att ”göra vår”. Jag vill plantera vårlökar i utekrukorna, ta fram stolar och plädar och fika på trappan… Jag inser förstår att det är minst någon månad, eller kanske till och med två, för tidigt. Men det hindrar mig inte från att i alla fall glädjas åt tulpanerna som slår ut i fönstren och att räfsa bort lite av de där extra fjolårslöven som letat sin in på tomten från grannens. Bara för att hjälpa våren på traven lite grann.

Vigo längtar nog lite efter våren och fiskesäsongen han också, för han har hängt i ett av fiskedragen i glasburken som för tillfället funkar som vas. Det blev ganska fint tycker jag, så det får hänga kvar där, i alla fall tills han behöver det för att locka lite riktig fisk.

Har ni hört att fåglarna kvittrar?

Det ännu en sådan där strålande vinterdag med knallblå himmel och gnistrande snö. Jag vet inte hur många sådana här dagar vi har haft på raken nu. Men nästan så många att jag börjar ta dem för givet – att det är så här det är, när det är vinter. Det gäller verkligen att spara på de här dagarna och plocka fram dem ur minnet sedan när det plaskar och slaskar!

Idag åt jag lunch nere på Magasinet. Ofta blir det bara att jag slänger i mig något lätt i farten mitt på dagen, men idag var jag sugen på lite riktig mat. På väg ner kvittrade fåglarna. Mitt i smällkalla vintern kvittrar de som om det snart vore vår. Hur ljuvligt är inte det? Det måste vara ljuset som lockar fram dem och får dem att börja sjunga. Och mig med. Jag blev på sådant toppenhumör att jag stannade till på Gateau på vägen tillbaka och köpte med mig årets första semlor. Killarna ska ha med sig några kompisar hem efter skolan så det kan bli gott för dem att festa på. Kanske norpar jag en jag också.

Annars har jag mest suttit framför datorn idag. Jag håller på och gör klart vår nya hemsida för Bed & Breakfast. Den gamla har hängt med sedan vi startade 2009 så det ska bli kul med lite förändring. Och så har jag jobbat med en broschyr som ska presentera Vaxholm på uppdrag av Vaxholms Turistbyrå och vårt destinationsbolag Destination Vaxholm. Väldigt roligt men också ganska klurigt. Det finns så mycket att berätta, så vad ska man välja ut…? Tur att det finns fler kloka personer med i projektet så att jag har några att bolla med!

Dagens bild kommer från Magasinets terass. Jag orkade inte släpa på kameran – skulle ju bara ner och äta lunch – så det blir en mobilbild istället. Sämre lunchutsikt kan man ha, eller hur?

 

Skridskor på viken

Isen har lagt sig runt Vaxholm. De många dagarna och nätterna med rejäla minusgrader har gjort den så tjock att till och med jag, som har väldigt stor respekt för fruset vatten, snörde på mig skridskorna och vågade mig ut en tur idag. Det var helt och hållet grannarnas förtjänst. Hade inte de knackat på med långfärdsskridorna i näven och ispiggarna runt halsen och frågat om vi skulle med hade det inte blivit av. Som sagt, jag tycker att det är lite läskigt, för tänk om isen spricker… Men samtidigt så är det ju ljuvligt att svischa fram över den släta, blanka ytan! Inte blev upplevelsen sämre precis av att det, precis som igår, var strålande sol och vindstilla. Man får fånga de här dagarna när man har dem!

Killarna var redan på Eriksö och åkte snowboard när grannarna kom förbi, men när jag ringde dem och sa att vi funderade på skridskor på sjön kom de som ett skott. Det är inte alla år som vattnet fryser så mycket att man använda isen, så det ville de inte missa. Zelda, hunden, fick följa med hon också och sprang lös bredvid oss. Om det var för att hon tyckte att det här med att ”gå på vatten” var väldigt märkligt eller om hon bara var extra glad vet jag inte, men så fort vi fick upp farten lite över isen skällde och studsade hon i cirklar runt oss angelägen att hålla ihop flocken och valla oss mot land.

Nu är vi tillbaka inne och jag ska strax börja laga middag. Vigo, vår äldste son, som verkar ha ärvt Jespers intresse och talang för att måla, har tagit fram staffli, duk och färg och satt sig framför brasan och börjat med en ny tavla. Det ska bli en present till Jesper när han kommer hem från Kilimanjaro-äventyret i morgon. Zelda har lagt sig tillrätta bredvid och njuter av värmen. Nöjd med att vi alla är samlade hemma i tryggheten igen.

Vinterlördag

Det har varit en strålande vinterdag. Ni vet en sådan där dag när himlen är klarblå och snön gnistrar som kristall.

På förmiddagen tog barnen sina snowboards och åkte till backen vid Eriksö. Att det var minus tretton grader verkade inte bekomma dem alls. Och jag förstår dem. Sådana här dagar vill man ju bara vara ute! Det spelar ingen roll att det är orimligt kallt.

Nu är det redan kväll och vi har just spelat ett parti Creationary. Det är Vigo som har önskat sig familjespel och för en gång skull var inte lillebror sen att hänga på. Det händer alldeles för sällan att vi sätter oss så här, men riktigt mysigt blev det i alla fall och en skön avslutning på en skön lördag. Att jag sedan vann kanske vi ska prata lite tyst om, killarna vill inte gärna bli påminda om det…

Mina underbara gäster

Vi har ganska många gäster som kommer tillbaka, gång efter gång. En del är här och jobbar, andra har nästan gjort vårt B&B till sitt eget lilla lantställe. Då bokar de alltid ”sin” lägenhet och sedan är de bara här utan några större planer än att bara vara lediga några dagar i skärgården. Det är så trevligt! De blir som goda grannar och vänner som kommer hit med jämna mellanrum.

Sådana gäster har vi idag. När jag jag checkade in dem och hälsade välkommen fick jag en stor bukett tulpaner. Hur gulligt är inte det!? Det är ju jag som borde ge blommor till dem, för att de väljer att bo just här, gång efter gång. Men ja, jo, det gör jag ju faktiskt också. Det står en bukett med tulpaner på deras köksbord med. För att det ser så trevligt ut när de kommer. Och så är det ju faktiskt tulpanens dag idag!

En God första advent

Så blev det första advent. Just nu brinner det första ljuset i adventsstaken och brasan sprakar. Det tror jag, i alla fall. Vi har satt in en kassett i vår gamla öppna spis så jag hör inte spraket längre, men å vilken skön värme den ger! Jag eldar nog mer eller mindre från morgon till kväll, alla dagar i veckan. Inte för att det behövs, utan bara för att det är så mysigt.

Lite extra mysigt blir det med dagens ruggväder utanför knuten. Det har regnat och blåst på tvären hela dagen. Inte så stämningsfullt adventsväder precis. Efter adventsgudstjänsten i kyrkan bestämde vi oss ändå för att gå en sväng ner till centrum och titta på Skyltsöndagen. Butikerna hade gjort sina fönster så fina, men tyvärr var det för regnigt för att man skulle vilja gå runt där någon längre tid.

Istället tog vi oss upp till Magasinets Bistro och åt en god adventslunch. Teresa (som driver restaurangen) hade dukat fram en fantastisk julgodisbuffet. Jesper tog en bild på den så att jag skulle kunna visa er, men även om bilden är bra så gör den inte alls buffén rättvisa. Så har ni chansen, gå dit och smaka själva! Jag kan också rekommendera jultallriken om du vill ha en god jullunch utan att äta ett helt julbord (vi provade även den idag, och kunde snabbt konstatera att den funkar finfint att dela på två, eller tre (!) om man inte råkar vara superhungrig).

Det var klockan 14 det, och vi är fortfarande proppmätta här hela bunten, så det blir nog ingen middag idag. Lite risgrynsgröt kanske. För det har jag faktiskt hunnit med att koka medan Jesper satte upp stjärnorna i fönstren. Det är ju alla fall Advent.

 

Årets viktigaste julklapp packad!

Årets viktigaste julklappar är inslagna och klara. De är varken till mamma, pappa, barnen eller Jesper. Lyckligtvis. För de har så det räcker. Och jag med. Det är lätt att glömma mitt i julklappshetsen när vi springer runt som skållade troll och köper och köper till alla som redan har allt.

Nej, de här julklapparna går till några jag inte känner. Ett par tonårspojkar som inte har det så lätt. Som sällan får det de önskar sig, och som ofta inte har råd att följa med kompisarna på bio och annat kul. De är fler än vad vi vill veta.

Därför är jag så glad att Skokartongsappellen återigen gör en insamling från oss som ”har allt” till de som bättre behöver. En ”Karl-Bertil Jonsson” i nutidstappning. I kväll samlas Vaxholms klappar in av Event i Vaxholm och Vaxholms Värmeservice vid Söderhamnsplan. Kom dit kl 17-18.30 och lämna en klapp du också! Vet du inte vad du ska köpa har Sussie på Waxholms Sport förberett färdiga paket att ta med för en rimlig peng. Bor du inte i Vaxholm? Gå in här så ser du var du kan lämna ditt paket!

Packat och klar för Skokartongsappellen. Du är väl med?

 

 

 

Gnistrande vinter, korv och julstämning

Jag har nog gjort världens godaste lussebullar! De är visserligen bara inne på andra jäsningen än. Men jag har ätit tillräckligt mycket av både degen och fyllningen, så jag vet. Det kommer att bli galet gott. Saffransbullar med fyllning av vit choklad. Mums! Receptet hittade jag här!

Jag tänker bjuda våra amerikanska B&B-gäster på dem när de kommer tillbaka. De har varit iväg på en skärgårdstur med Waxholmsbåt hela dagen. Både och Grinda och Gällnö stod på programmet och även om de nog har haft en alldeles underbar dag så misstänker jag att de är ganska frusna nu. Skärgården har bjudit på sitt bästa vinterväder. Hög, klar luft, strålande sol, vinterblå himmel och gnistrande kallt. Äntligen!

Vi tog en promenad runt Vaxholm på lunchen. Frosten låg som ett täcke över bryggorna och vattenpussarna var täckta av ett tunt lager av is. I alla fall tills dess att killarna passerade dem. Sedan var med mest kras kvar. Vid Norrbergets klippbad var det så halt att Zelda (hunden, som sprang lös) nästan gled i. Det hade nog i och för sig inte bekommit henne ett skvatt. Några minuter senare gick hon ändå självmant ner i det iskalla vattnet och badade! Hon är visst inte vattenhund för inte.

Eftersom hon var blöt som en dränkt katt var det inte läge att binda henne utanför restaurangen i kylan medan vi åt lunch. Så istället för Magasinets Bistro som vi först hade tänkt blev det Winbergs, korvkiosken nere i hamnen. Där kunde Zelda gå in förrummet medan vi satt vid fönsterbänken, åt våra tunnbrödrullar och njöt av utsikten. Det finns nog ingen korvkiosk med bättre vy än den. Precis nere vid vattnet, vid Söderhamnen. Vid disken såldes Winbergs sin egen julsenap, sill och utvald glögg. Utanför dörren sålde Vaxholms Roddförening julgranar och telefonkiosken (jo, det finns faktiskt en sådan kvar här!) hade fått en julrosett i rött sidenband. Julstämningen smyger sig på. Sakta, men säkert.

Det känns inte riktigt rättvist att kalla Winbergs för korvkiosk även om de är precis det. För vilken annan korvkiosk säljer egen julsenap, inlagd sill och  utvald glögg, ordnar liveband och bjuder in till julkonsert? (21/12)

 

 

 

Efter dimma kommer solsken

Det är verkligen september när den är som bäst här i skärgården just nu. Så gott som varje morgon den senaste veckan har vi vaknat av Waxholmbåtarnas mistlurar där de tutar för att inte krocka i dimman på fjärden. Utanför fönstret är luften som mjölk. Det går knappt att se handen framför sig. Men jag vet att om bara några timmar kommer solen lysa från en klarblå himmel och den lite kyliga morgonluften ge plats för ännu en varm dag. Det doftar av äpplen som mognar på träden och vid var och varannan grind står korgar med fallfrukt för alla som vill smaka. Jag älskar det!

Zelda (hunden) och jag brukar följa Jesper ner till båten på morgonen. På så vis får hon en liten lagom morgonpromenad, Jesper sällskap och jag startar igång på det sätt som jag gillar bäst. Morgnar som den här, när dimman ligger tjock, blir stämningen nästan magisk när båtarna plötsligt dyker fram ur ingenstans när de närmar sig kajen. I dag tog jag svängen förbi bagarn på vägen hem och köpte lite färska frallor till mina stammisar i B&B. Några extra till mig och killarna smet också ner i påsen. Det ska bli en ny vana tror jag. Bröd är ju verkligen godast när det är riktigt färskt. Och hur kan man egentligen enklare göra en vanlig vardagsfrukost till en lyxig start på dagen? Man ska vara snäll mot sig själv (och andra) när man kan :)

Ljuva toner

Det bor ett engelskt band i Bed & Breakfast. De ska spela på ett bröllop i kväll och nu värmer de upp. Jag står en våning upp och målar golvlister, sippar på ett glas rött (jo, det blir roligare att måla då) och njuter av de ljuva toner som letar sig fram. Sämre kan man ha det!

I kväll blir det kräftor för mig och Zack. Det är bara vi två och Zelda hemma så vi ska mysa lite extra. Vigo har bestämt sig att testa sina gränser som ”överlevare” tillsammans med en kompis på en av skärgårdens obebodda öar. Jesper har just skjutsat ut dem med båten. Allt de har med sig i packningen är tändstål och morakniv. Resten ville de promt lämna hemma. De vill låtsas att de råkat hamna i ”vildmarken” av misstag och tänker försöka bygga ett vindskydd av grenar de hittar och fiska sin egen mat.

Kul idé, men mammahjärtat blir ju lite nervöst förstås. De är ju bara 10 och har aldrig ens tältat på egenhand utan oss föräldrar förut. Tänk om de fryser, inte hittar några blåbär och inte får upp någon fisk. Och hur blir det om det regnar? Skönt då att Jesper lägger båten alldeles runt udden och håller ett öga på dem. Han har bunkrat upp med varm choklad, korv och ravioli på burk. Bara som lite nödproviant i fall att våra Robinsons får för sig att det trots allt skulle vara skönt att komma ombord, till värmen. Han skickade just några bilder. Det är dem ni ser här i bloggen idag. Tagna i smyg, såklart, så säg inget till dem.. :).